# ID: svediakorp-gov417952
# author: Neyts-Uyttebroeck (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,339
# sentences: 60
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, kära kolleger!
Tillåt mig i min tur att ge uttryck för mina känslor för att kunna välkomna en delegation från parlamentet i Marocko, vilken har tagit plats på åhörarläktaren.
En slump gjorde att jag den tragiska dagen den 11 september befann mig i tjänst i Casablanca, som ledare för en belgisk ekonomisk delegation på besök i Marocko.
Jag deltog i en lunch, där tio medlemmar av den marockanska regeringen var närvarande, bland annat Marockos premiärminister, och vi fick tillsammans ta del av de tragiska nyheterna.
Tillsammans delade vi vår bestörtning över dessa hemska händelser och tillsammans reagerade vi på det sätt ni sedan fick kännedom om.
Jag vill således i min tur hälsa denna delegation välkommen.
(Applåder)
Redan från och med införandet av den gemensamma valutan beslutades att en förstärkt ekonomisk samordning skulle byggas upp mellan de då elva, nu tolv, medlemsstater som ingår i euroområdet.
Den samordningen konkretiserades genom den eurogrupp som Belgien är ordförande för hela det här året och där alla finansministrar i de medlemsstater som deltar i euron ingår, tillsammans med den EU-kommissionär som är behörig för ekonomiska och monetära frågor samt tillsammans med chefen för Europeiska centralbanken.
Den förstärkta samordningen har som ni vet både en informell och en strukturell karaktär och hindrar inte de befogenheter som Ekofin-rådet tillerkändes genom fördragen.
Under den gemensamma valutans första år, och då pratar jag om åren 1999 och 2000, var verksamheten främst inriktad på utarbetandet av och bekantskapen med den här förstärkta ekonomiska samordningen mellan de medlemsstater som ingår i euroområdet.
Den samordningen står för den prioriterade utmaningen att med respekt för och subsidiaritetsprincipen i praktiken förena varje berörd enskild medlemsstats utövande av de ekonomiska befogenheterna med det gemensamma monetära projekt som dessa medlemsstater har skrivit under.
Europeiska centralbankens uppdrag består i att föra en oberoende penningpolitik vars första mål är att behålla prisstabiliteten.
Decentraliseringen av den ekonomiska politiken och centraliseringen av de monetära besluten är liksom en grundparadox för Ekonomiska och monetära unionen.
Eurogruppens första uppdrag i den här förstärkta ekonomiska samordningen är att fastställa huvuddragen för den ekonomiska politiken.
Det budskap som formulerades av stats- och regeringschefer i Nice förra året går för övrigt åt samma håll.
I sina slutsatser gläder sig Europeiska rådet både åt Eurogruppens förbättrade funktion och åt förstärkandet av samordningen av dem ekonomiska politik som medlemsstaterna i euroområdet skall föra.
Det belgiska ordförandeskapets insatser i Eurogruppen är helt inriktade på att ytterligare förstärka Eurogruppens funktion, synlighet och trovärdighet.
Det belgiska ordförandeskapet arbetar också på att få fram en referensram och arbetsmetoder för de kommande åren, främst med avseende på samordningen av de olika medlemsstaternas ekonomiska politik.
De främsta instrumenten för en makroekonomisk politik, nämligen valuta- och budgetpolitiken, måste flyta samman till en optimal kombination, en optimal policy mix, för att förverkliga de på förhand uppställda målen såsom främjandet av prisstabiliteten och stödet till den ekonomiska verksamheten.
Herr talman, mina damer och herrar!
För Eurogruppen är det i första hand viktigt att utveckla en effektiv och hållbar budgetpolitik för hela området, men också för var och en av medlemsstaterna.
Detta skall ske med respekt för nationella hinder och särdrag.
Budgetpolitiken bör vara en optimal komplettering till Europeiska centralbankens penningpolitik.
Samtidigt är det inte helt lätt att utforma en sådan budgetpolitik, bland annat för att budgetpolitiska effekter varierar alltefter tidshorisont.
På kort sikt är det till exempel viktigt att undvika en konjunkturförstärkande budgetpolitik.
På medellång sikt måste man upprätthålla målen i stabilitets- och tillväxtpakten, vilka syftar till att skapa en jämvikt eller ett överskott i de offentliga finanserna.
Och på lång sikt är det avgörande att garantera bärkraftiga offentliga finanser med hänsyn till de olika elementen i denna ekvation, bland annat den viktiga och svåra problematiken med effekterna av befolkningarnas åldrande.
Detta, mina damer och herrar, visar på ett bra sätt vidden av de utmaningar som vi ställs inför.
Man behöver knappast betona i hur stor utsträckning begreppsliga och metodologiska svårigheter och i hur hög grad den oundvikliga ekonomiska osäkerheten försvårar och krånglar till utformningen och genomförandet av budgetpolitiken.
Statistiksvårigheter, den osäkerhet som präglar ekonomiska prognoser - också på kort sikt - skillnaderna mellan de situationer som kan uppstå och det faktum att budgetpolitiken inte ger effekt förrän efter en viss tidsperiod, gör att det redan på förhand är vanskligt att utforma en budgetpolitik.
Långsiktiga analyser av budgetpolitiken är också ett avgörande inslag i strukturpolitiken.
När det gäller befolkningens åldrande består den anammade strategin i en kombination av metoder för en snabbare minskning av statsskulden, för åtgärder som ökar sysselsättningsgraden - genom ett gradvist avlägsnande av sysselsättningsfällor, framför allt med hjälp av sänkta skatter på arbete - och till sist för en genomgripande reform av pensionssystemen, för att garantera deras bärkraftighet.
Det belgiska ordförandeskapet har för avsikt att grundligare undersöka statsfinansernas långsiktiga hållbarhet, särskilt i förhållande till stabilitets- och konvergensprogrammet.
När det gäller långsiktiga mål och instrument som skall användas råder det ett samförstånd mellan medlemsstaterna och övriga berörda parter.
På kort och medellång sikt har det däremot uppstått viss förvirring på grund av den nyligen försämrade konjunkturen.
Det är tydligt att vi måste föra en mer inträngande debatt för att kunna fastställa och väl förankra en solid gemensam ståndpunkt.
Denna debatt bör föras under vårt ordförandeskap.
Mina damer och herrar!
Låt oss vara tydliga: stabilitets- och tillväxtpakten måste respekteras.
Vid Ekofin-rådets informella möte den 21-22 september i år bekräftade medlemsstaterna detta åtagande.
Det får därför inte vara tal om att medlemsstaterna har alltför stora underskott, som överskrider konvergenskriteriet på 3 procent.
Vid Europeiska rådets extra möte den 21 september i år bekräftades också rådets åtagande att respektera stabilitets- och tillväxtpaktens ram och bestämmelser och att tillämpa den på ett fullständigt sätt.
Samtidigt får budgetsaldona i fråga inte fastställas på ett stelbent sätt.
I stället för en strikt nominell metod krävs det ett hänsynstagande till rättelser i förhållande till konjunktursvängningar.
De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken för år 2001, vilka antogs i Göteborg i juni i år, är uttryckliga på den punkten.
Denna princip godtas utan diskussion under konjunkturuppgångar.
På så sätt skall till exempel en ekonomisk tillväxt som är mer gynnsam än prognoserna obligatoriskt leda till en förstärkt bättring av de nominella finansiella förhållandena, och därför är det inte tillåtet att föra en konjunkturförstärkande budgetpolitik genom en utgiftsökning, vilket kan leda till överhettning.
Nu infinner sig frågan om huruvida detta hänsynstagande till konjunkturvariationer kan göras på ett symmetriskt sätt under perioder av svag tillväxt, och till och med under recession.
Ordförandeskapet är övertygat om att det är möjligt, och de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken för år 2001 stärker vår uppfattning.
I ett mindre gynnsamt ekonomiskt klimat bör de saldon som beaktas inom ramen för pakten också korrigeras enligt konjunktursvängningar.
De nominella saldona kan således påverkas av en konjunkturnedgång, men de får endast fluktuera i förhållande till just denna konjunktursvängning.
Också under dessa förhållanden bör en konjunkturförstärkande politik undvikas.
Man får följaktligen inte kompensera minskade intäkter med en motsvarande minskning av utgifterna.
För en korrekt analys av de finansiella ställningarna är det oumbärligt att de konjunkturella rättelserna är tillförlitliga.
På det belgiska ordförandeskapets dagordning finns det därför en punkt om utveckling av effektiva metoder för beräkning av skillnaden i produktion i förhållande till potentiell tillväxt.
Sådana metoder bör användas inom framtida stabilitetsprogram.
Herr talman, mina damer och herrar, herr kommissionär!
Alla dessa frågor kommer att skapa, det tvivlar jag inte en sekund på, långa och intressanta diskussioner vid Eurogruppens kommande möten.
