# ID: svediakorp-gov417868
# author: Pacheco Pereira (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 428
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Nu när vi står inför allvaret med terroristaktionen den 11 september, finns det flera viktiga frågor att diskutera och reda ut, som rör viljan att bekämpa terrorismen rent konkret.
Den första frågan är behovet att hitta effektiva medel för att bekämpa terrorismen, som inte nödvändigtvis innebär stärkt säkerhetsmässig lagstiftning.
Det är viktigt att tydligt komma ihåg att det aldrig är, eller har varit, effektivt i en demokrati att begränsa friheterna för att bekämpa demokratins egna fiender.
Vi tror med andra ord att problemet är ett annat.
Det är vare sig bristen på nationell eller gemensam lagstiftning eller bristen på polissamarbete på internationell nivå.
Problemet handlar mycket om att vi tvekar och är svaga i kampen mot terrorismen, som manifesterar sig i flatheten inför aktiviteter av terroristiskt slag i hopp om att terroristaktionerna alltid skall hända hos grannen, och den gradvisa försämringen av försvars- och säkerhetsresurser, polis, underrättelsetjänst och armé.
Europeiska stater som trodde att krigen upphört för gott och som många gånger har minskat sina finansiella medel till försvaret och säkerheten kan inte höja rösten då de talar om terrorismen.
Den andra frågan rör den politiska medvetenheten om den tid vi lever i.
Om vi bara fördömer det som hänt i New York och Washington som en brottslig handling, begränsar vi redan från början terroristbekämpningens räckvidd, betydelse och effektivitet.
Det som hände var faktiskt en krigshandling, utan tvekan ett krig som inte liknar de tidigare, men tyvärr skiljer sig alla krig från de tidigare.
De skördar oftast fler dödsoffer och drabbar fler civila, och man tvekar inte att ta till olika former av massakrer, det är krig som blir mer och mer totala.
Att klassificera det som hände som en krigshandling är inte bara en semantisk fråga.
Det får viktiga konsekvenser, till att börja med för den eller de drabbade nationernas rätt att vid behov svara med militära aktioner gentemot det land eller de länder som visar sig bära ansvaret genom att stödja eller utföra terroristhandlingar.
Det är nu ett väsentligt villkor för att kunna bekämpa terrorismen effektivt, som inte får nå de dimensioner som attacken den 11 september utan stöd från någon eller några andra stater.
Tyvärr har vi inte diskuterat denna fråga tillräckligt mycket, men det är nödvändigt att få veta rådets, parlamentets och kommissionens inställning om nödvändigheten att ingripa militärt mot de stater som begår eller stöder terroristaktioner.
