# ID: svediakorp-gov417842
# author: Thyssen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 336
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Efter attackerna den 11 september befinner sig världen i spänning.
Människorna är chockade.
De känner med offren och deras anhöriga och känner sig själva mindre säkra än någonsin.
Människorna förväntar sig att myndigheterna skall garantera deras säkerhet.
De inser att det inte kan ske på ett absolut sätt, men de begär helt riktigt ett omfattande och effektivt agerande.
Den som i dag ansvarar för säkerheten har ett mycket komplext uppdrag.
Nödvändigheten av en verklig europeisk integration och internationell samordning är tydligare än någonsin, både i ord och handlingar.
Jag hoppas verkligen, herr talman, att ni skall kunna genomföra er handlingsplan från den 21 september och att det belgiska ordförandeskapet skall kunna lägga fram konkreta beslut i frågan.
Herr talman!
Vi har alla sagt att attackerna inte i första hand var riktade mot de oskyldiga offren utan mot symbolerna för frihet, demokrati och mänskliga rättigheter, såsom rätten att leva.
Ingen skall förneka att Europaparlamentet också är en symbol för det.
Vi vill naturligtvis inte utnämna oss själva till måltavla och inte heller sprida panik men många kolleger är oroliga, vilket gruppordföranden redan påpekat.
I Strasbourg bevakar polisen redan ingångarna till den här byggnaden och området runt om.
I Bryssel däremot fråntas vi till och med illusionen av säkerhet.
Om vi dessutom mellan raderna kan avläsa att den belgiske utrikesministern här talar om att han inte har sett något som tyder på att det behövs så har vi verkligen anledning att bli oroliga.
Terrorister ger nämligen inga antydningar på förhand det borde en utrikesminister begripa.
Därför, herr rådsordförande och utrikesminister, skulle jag vilja att ni får er inrikesminister och polisväsendet i Belgien på andra tankar.
Inte bara för säkerheten för de folkvalda företrädarna från femton medlemsstater utan även för deras medarbetare, deras besökare, för staden, vilken är Europas huvudstad och för de värden som vi alla försvarar tillsammans.
