# ID: svediakorp-gov417836
# author: Lannoye (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 685
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr kommissionär!
Europeiska unionen konfronteras med flera viktiga utmaningar, som unionen måste anta så snabbt som möjligt om den vill göra en effektiv, konsekvent och hållbar politisk insats mot terrorismen, och mera särskilt för att rasera terroristernas nätverk.
Den första utmaningen har redan framhållits av flera kolleger: det gäller att undvika en civilisationskonflikt med den muslimska världen.
I det avseendet vill jag dra fördel av att minister Michel är här och gratulera honom till hans diplomatiska insatser under de senaste veckorna.
Jag tror att de bara kan ge positiva resultat för uppbyggnaden av en mycket bred koalition mot terrorism och mot dem som stöder den.
När man säger mycket bred koalition handlar det givetvis om att få så många stater som möjligt att delta, men det gäller att inte förlora ur sikte att våra fienders fiender inte alltid är våra vänner och att inse att ingen stat som ingår i denna koalition är befriad från sina skyldigheter i fråga om demokrati, skydd av mänskliga rättigheter och respekt för minoriteter.
Jag tänker särskilt på Ryssland och Kina, som självklart är viktiga aktörer men som också skapar stora problem för oss i den här frågan.
Den andra utmaningen, och den är inte obetydlig, är att åstadkomma ett bättre polisiärt och rättsligt samarbete utan att kompromettera var och ens individuella fri- och rättigheter.
I fallet med Europeiska unionen är den parlamentariska kontrollen helt otillräcklig på det området.
Jag anser således, och jag tror att vi är ganska samstämmiga på den punkten, att det vore viktigt att integrera det rättsliga och polisiära samarbetet inom den första pelaren.
Det vore med säkerhet ett sätt att svara.
En annan brådskande fråga på internationell nivå är inrättandet av Internationella brottmålsdomstolen, en stagnerande process som nu har pågått i flera år.
Jag vill påpeka att vi absolut behöver en sådan domstol för att döma i brott mot mänskligheten, såsom de som begicks i New York och i Washington.
Det gäller att leda en vittomfattande diplomatisk insats för att övertyga ett maximalt antal stater att ansluta sig till projektet, i synnerhet Förenta staterna, som trots allt är en ytterst viktig aktör.
Den tredje utmaningen är problemet med att frånta terroristnätverken deras handlingsmedel, både finansiella och tekniska.
Vi har redan tagit upp frågan om finansiella medel: det finns för närvarande ett förslag till direktiv om penningtvätt som kan sägas vara ur funktion.
Jag tror att det krävs ansträngningar i dialogen mellan rådet och parlamentet för att snabbt få detta direktiv att antas, dock med vetskap om att det är ett första steg som inte är tillräckligt, men i alla fall avgörande.
På lång sikt är jag övertygad om att man inte kan undvika en bred insats för att häva banksekretessen och avskaffa skatteparadisen.
Där är penningtvätt uppenbart ett viktigt vapen i händerna på internationella terroristorganisationer och terroristnät.
Jag slås av en upplysning som inte har dementerats, nämligen att aktierna i ett antal bolag - jag tänker särskilt på två amerikanska flygbolag och flera försäkringsbolag som drabbades av attentatet - skall ha sålts i stora volymer på börsen före attentaten i New York och Washington.
Man skulle kunna tala om insiderbrott, men det verkar åtminstone krävas en internationell undersökning för att kontrollera denna information.
På det tekniska planet slutligen - när jag säger teknisk är det egentligen ett svagt ord för att tala om vapen - är det uppenbart att Europeiska unionen måste intensifiera sin kamp mot illegala exporter och kontroll av lätta vapen och vara uppmärksam på ett grundläggande problem, nämligen spridningen av kemiska och bakteriologiska vapen.
Till sist tror jag inte att vi kan undslippa en mer långsiktig diskussion om ett antal av våra tekniska redskaps sårbarhet inför terrordåd.
På energiområdet tänker jag t.ex. på den risk som kärnkraftverken utgör.
De allra flesta är ytterst sårbara inför en handling av det slag som utfördes i Förenta staterna.
