# ID: svediakorp-gov417832
# author: Barnier (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,456
# sentences: 90
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Fru talman, herr minister, mina damer och herrar ledamöter!
Å kommissionens och dess ordförandes vägnar - Romano Prodi var i dag tvungen att vara kvar i Bryssel för Europeiska unionens och Rysslands toppmöte - vill jag i min tur givetvis ta upp det senaste extra mötet i Bryssel och de möjligheter som öppnas med förberedelserna inför toppmötet i Gent.
Innan jag tar upp de tre frågor som minister Michel själv framhöll och som kommer att stå på programmet vid rådets möte i Gent, vill jag ta mig friheten att i min tur säga ett par ord om Europeiska rådets extra möte som hölls den 24 september, efter de tragiska attentaten i New York City och Washington.
Som ni vet var detta möte framför allt ett tillfälle för att enhälligt uttrycka våra gemensamma känslor och solidaritet med det amerikanska folket.
Men förutom och samtidigt som vi gav uttryck för dessa känslor och denna solidaritet vill jag upprepa vår övertygelse, hela kollegiets övertygelse om att kampen mot terrorism inte är och inte får vara en konflikt mellan civilisationer.
Den är tvärtom en kamp som vi för tillsammans, som jämbördiga partner, alla nationer i världen mot de krafter som vill förstöra dem utan hänsyn till människors liv och utan någon som helst respekt för de värderingar som förenar människor tvärs över gränser, tvärs över kulturer.
Det är kring denna syn på människan och världen som Europeiska unionens insatser kommer att organiseras.
På det sättet kommer vår kollektiva och världsomspännande kamp att nå sitt mål.
Vid detta extra möte fastställde Europeiska unionen huvudlinjerna för ett gemensamt svar på terroristhotet, ett hot som vissa av medlemsstaterna tyvärr är väl förtrogna med och som stats- och regeringscheferna nu vill motverka tillsammans med alla tillgängliga medel.
Vid det informella mötet i Gent kommer kommissionen att redogöra för utvecklingen av den ekonomiska situationen och, på ett mera allmänt plan, om de olika åtgärder som planerades den 21 september av Europeiska rådet.
Europeiska rådets möte i Laeken blir ett tillfälle att göra en grundligare summering av den operativa aspekten.
Under de kommande månaderna måste Europeiska unionen bevisa att den har förmåga att organisera, agera, snabbt reagera och självklart respektera de grundläggande friheterna, eftersom en situation av detta slag återigen tvingar oss att söka förena frihet och säkerhet.
Bland de mest brådskande åtgärderna, som framför allt min kollega Vitorino arbetar på, vill jag här nämna införandet av en europeisk häktningsorder, som skall ersätta de nu gällande förfarandena för utlämning, samt antagandet av en gemensam definition av terrorism.
Vid Europeiska rådets extra möte uttrycktes en önskan om att genomföra alla de åtgärder som fastställdes vid Europeiska rådets möte i Tammerfors i oktober 1999.
Med utgångspunkt i samma bestämda föresats fick ni i går, fru talman, kommissionens förslag till gemenskapens förordning, som skall göra det möjligt att frysa tillgångar för personer eller organisationer som kan ha kopplingar till terrorism.
Vid Europeiska rådets möte i Laeken finns det således anledning att noggrant utvärdera hur långt vi har kommit i genomförandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, som vi fattade beslut om i Tammerfors.
Flera etapper föregår detta möte, vilket gör att Europaparlamentet och rådet kan göra ett antal första framsteg.
I oktober månad kommer kommissionen att presentera en resultattavla för det gångna halvåret, som vi utarbetar för att ansvara för uppföljningen av Tammerfors.
Mina damer och herrar ledamöter!
Ingen får missta sig: I dessa frågor, precis som när det gäller de andra åtgärder som aviserades i Bryssel den 21 september, vilka rör finansieringen av terrorism - som jag nyss talade om - situationen inom flygtrafiken och det stöd som vi måste ge de afghanska flyktingarna, har Europeiska unionen en skyldighet att uppnå resultat, framför allt inför de europeiska folken, som förväntar sig sådana framsteg.
Jag vill här upprepa min övertygelse om att det mest effektiva sättet att täcka det s.k. demokratiska underskottet är att besvara medborgarnas förväntningar och låta våra ord övergå till handling.
Jag skall nu gå in på rådets nästa informella möte i Gent och den första fråga som står på dagordningen, nämligen den stora utmaningen euron och införandet av sedlar och mynt i euro.
Om knappt tre månader kommer euron att anta materiell form.
Det är mycket viktigt att vi nu hela tiden och överallt framhåller varför en majoritet av Europeiska unionens medlemsstater har beslutat sig för att ha en gemensam valuta.
Som ett politiskt och ekonomiskt projekt står Ekonomiska och monetära unionen sedan mer än tre år tillbaka för inflationskontroll och stadig tillväxt.
Euron kommer att ge Europeiska unionen ett bättre skydd mot yttre ekonomiska chocker och internationella finanskriser.
Det är nu tid att även påminna om detta.
Det är något vi har uppnått och som alla kan inse betydelsen av.
När euron används till vardags kommer personer, privatpersoner och företag, att gagnas av tydligare priser, enklare handelsutbyten och bättre investeringsmöjligheter.
Det blir lättare att inse innebörden av en inre marknad där det finns nästan 400 miljoner invånare och konsumenter, varav 300 miljoner kommer att använda en och samma valuta.
Redan den 1 januari nästa år kommer euron oundvikligen att göra Europa mer konkret och synligare än någonsin, och när mynten och sedlarna i euro sätts i omlopp tror jag att detta mycket påtagligt kommer att visa att européerna lyckas förverkliga gemensamma ambitioner.
Euron kommer på så sätt att bli en symbol för stabilitet, fred och gemensam identitet.
Med tanke på hur stora saker som står på spel måste man dock också vilja och se till att övergången till euron som betalningsmedel blir så enkel som möjligt för de 300 miljoner personer som bor i tolv olika länder, då en avsevärd mängd nya betalningsmedel skall sättas i omlopp: 15 miljarder sedlar och 50 miljarder mynt.
Vi måste med andra ord se till att klara av denna logistiska och strategiska utmaning, som saknar tidigare motsvarighet.
Mina damer och herrar ledamöter!
Kommissionen har visat sig aktiv och viljestark i arbetet med att förbereda införandet av euron och har varit angelägen om att konsumenter och företag, de största såväl som de allra minsta, får nödvändig information.
Med stöd av Europeiska unionen har medlemsstaterna inrättat nationella planer för övergång till euron.
Nästa vecka kommer min kollega Pedro Solbes att lägga fram ett meddelande om införandet av mynt och sedlar, så att stats- och regeringscheferna skall kunna se över de pågående förberedelserna i Gent.
Europeiska unionen måste kollektivt försäkra sig om att informationen sprids till så många som möjligt, så att den oro som finns kan bemötas, framför allt oron för prisstabilitet, och tillsammans anstränga oss för att lösa alla tekniska frågor på ett exakt och konkret sätt.
Den andra fråga som togs upp av minister Michel och som statscheferna kommer att diskutera i Gent, är förberedelserna inför utvidgningen.
Stats- och regeringscheferna kommer att behandla utvidgningen eftersom det är viktigt att bibehålla projektets politiska dynamik på högsta nivå, vilka tekniska svårigheter vi än stöter på i den ena eller andra frågan.
Vårt politiska område motsvarar dessutom redan den utvidgade unionen.
De intensiva kontakter som upprättades med kandidatländerna efter attentaten den 11 september visar detta på ett ännu tydligare sätt.
I Nice i december förra året slog regeringskonferensen fast ett minimalt antal parametrar för att unionens institutioner och organ skall kunna ta emot nya medlemsstater.
Europeiska rådet har dessutom godkänt den strategi som vi föreslog för att föra anslutningsförhandlingarna i hamn.
Dessa beslut har otvetydigt bekräftat att utvidgningen är oåterkallelig.
Vi måste nu, dag för dag, genomföra den färdplan som godkändes av Europeiska rådet i Nice, i enlighet med principen att behandla varje kandidatland för sig.
Framstegen från varje förhandlingskonferens måste utvärderas var för sig, vilket dessutom gör det möjligt för de i dag minst utvecklade kandidatländerna att hämta in sin eftersläpning.
I Gent kommer kommissionen att presentera hur långt man har kommit i färdplanen, vilket blir ett slags etapprapport om utvidgningsstrategin som skall ge stats- och regeringscheferna möjlighet att utfärda riktlinjer eller ge de incitament som behövs för att förhandlingarna skall kunna fullföljas.
I mitten av november kommer kommissionen att offentliggöra de regelbundet återkommande rapporterna, där man utvärderar de framsteg som varje kandidatland gör för att förbereda sig inför anslutningen.
Mina damer och herrar!
Ett sista ord i den här frågan.
Vi vet att utvidgningen är ett svårt projekt, men vi vill också att det skall vara mycket långtgående.
Det kommer bara att lyckas om det får stöd från folken i alla berörda stater, och då talar jag självklart om kandidatländerna och deras medborgare, men även om medborgarna i unionens nuvarande medlemsländer.
Under Gunther Verheugens ledning har kommissionen presenterat riktlinjer för information till medborgarna, i samarbete med Europaparlamentet, till medborgarna i dagens och framtidens medlemsstater, och för presentation av viktiga frågor, möjligheter och tillfällen, utan att för den skull dölja de problem och risker som rör utvidgningen.
För det ändamålet vill vi mobilisera kommissionens delegationer i kandidatländerna och våra representationer i medlemsstaterna.
Men alla måste engagera sig: institutionerna och de förtroendevalda i parlamentet liksom de nationella instanserna och, mer allmänt, alla opinionsbildare runtom i Europa.
Fru talman!
Jag vill avsluta detta uttalande genom att ta upp den sista punkten, som kommer att diskuteras i Gent, före Laeken, och som rör unionens framtid.
Stats- och regeringscheferna kommer att utvidga och bekräfta de riktlinjer som fastställdes vid utrikesministrarnas senaste möte i Genval.
Det är givetvis också denna fråga som utrikesministrarna kommer eller skulle kunna diskutera den 8 oktober i Luxemburg.
I Genval gjorde kommissionen en sammanfattning av situationen och gav sitt stöd till fortsatta förberedelser inför framtida institutionella reformer.
Ett nytt sätt, som tar hänsyn till begränsningarna med de metoder som har använts tidigare inför Amsterdam och Nice.
Tillsammans med flera medlemsstater delar för övrigt Europaparlamentet och kommissionen sedan lång tid tillbaka ett intresse för en metod som hämtar inspiration från det konvent som utarbetade stadgan om de grundläggande rättigheterna.
Kommissionen vill givetvis att nästa möte i rådet (allmänna frågor) formellt markerar alla medlemsstaters uppslutning bakom denna modell.
Jag vill här bara påpeka att kommissionen mycket tidigt framhöll sitt intresse för att - i syfte att förbereda framtida institutionella reformer - blanda in olika demokratiskt legitima instanser som finns sida vid sida i Europa och att förbereda dessa reformer på ett öppnare sätt, på ett så öppet och överskådligt sätt som möjligt.
Därför vill vi också att man särskilt skall uppmärksamma sambandet mellan konventets arbete och den framtida regeringskonferensen.
Det finns ytterligare ett samband som intresserar oss, nämligen det samband som bör finnas mellan konventets arbete och den mer allmänna debatt som kommer att följa, där ett växande antal sammanslutningar, intressegrupper och medborgare kommer att delta.
Unionens framtidsforum, som alltfler inser är nödvändigt, kommer att uppmuntra diskussioner om frågor som ligger nära det civila samhället.
Konventet kommer att ta del av dessa debatter.
När det gäller detaljerna kring organisationen för detta framtida konvent finns det fortfarande många frågor kvar att lösa för Europeiska rådets möte i Laeken.
Jag vill här lyfta fram det mycket grundläggande arbete som har utförts av parlamentets utskott för konstitutionella frågor, framför allt genom betänkandet av Leinen och Méndez de Vigo.
I denna text undersöker man alla dessa frågor med stor noggrannhet och kompetens.
Man tar också upp något som jag anser vara mycket viktigt, nämligen att befästa och fördjupa unionens politikområden.
Tillsammans med dem vill jag avslutningsvis insistera på - mina damer och herrar ledamöter - kravet på att bevara bandet mellan den institutionella strukturen och de europeiska projekten.
Det finns ett slags paradox i att vilja stärka Europas institutionella struktur och gemenskapens modell men samtidigt försvaga eller låta gemenskapens stora politikområden, eller vissa av dem, " rivas upp ".
Vi måste ta itu med de fyra områden som togs upp särskilt i Nice.
På den punkten har jag med stor uppmärksamhet lyssnat till minister Michels konsekventa, och enligt min mening ambitiösa vilja att befästa det som har uppnåtts under det europeiska byggets 50 år.
Detta kan innebära att när omgivningen förändras måste också det europeiska bygget utvecklas, utan att det förlorar sina hållpunkter eller sitt existensberättigande.
Man måste bibehålla ett enkelt och effektivt beslutssystem, men också kraftfulla gemensamma politikområden.
Europeiska unionen får nämligen inte nöja sig med att producera rättsregler.
Inom det europeiska bygget bör man organisera folkens och nationernas solidaritet genom den politiska unionen, den ekonomiska och monetära unionen och även genom vissa av gemenskapens större politikområden, till exempel det område jag ansvarar för vid sidan av sammanhållningen.
Men också kontinentens stabilitet, en balanserad utveckling av hela dess territorium och alla dess regioner.
Det är dessa principer och dessa gemensamma mål som måste hävdas, vid en tidpunkt då Europas enhet framstår som så nödvändig vid sidan av våra närmaste allierade.
När stats- och regeringscheferna samlas i Gent kommer de med all säkerhet att diskutera den kommande Laeken-förklaringen.
Jag skulle därför som avslutning vilja framhålla hur stor betydelse kommissionen tillmäter denna text, som på något sätt kommer att ange tonen och närmare klargöra i vilken anda alla dessa institutionella frågor, vilket minister Michel påpekade för en stund sedan, bör behandlas för att våra institutioner blir väl avpassade efter det vi vill göra tillsammans.
Mina damer och herrar ledamöter!
Eftersom vi har tid på oss fram till 2004, för första gången en ovanligt lång tid - längre än vanligt, är det utan tvekan möjligt och enligt min mening nödvändigt att använda en del av denna tid för att tillsammans fundera över vad vi vill göra tillsammans, för att kontrollera att vi verkligen är överens sinsemellan om vad vi bör och kan göra tillsammans, och att på ett naturligt sätt bedriva detta grundläggande politiska tankearbete i dagens nya och allvarliga internationella sammanhang, som understryker och stärker det europeiska projektets nödvändighet, ändamålsenlighet och relevans.
(Applåder)
