# ID: svediakorp-gov417813
# author: Bolkestein (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 726
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Fru talman!
Detta är ett viktigt ämne och det har diskuterats på olika platser och vid olika tillfällen.
Det är viktigt att konsumtionssystemet för varumärken som gemenskapen tillämpar tillhandahåller en korrekt jämvikt mellan konsumentprisintressena och skyddet av varumärkesrättigheter.
De som förespråkar en förändring av det konsumtionssystem som gäller inom gemenskapen har påstått att en unilateral förändring av den internationella konsumtionen av varumärkesrättigheter skulle få en betydande påverkan på konsumentpriserna.
Kommissionen är inte övertygad om att detta skulle vara fallet.
Enligt Nera-studien, som utfördes av en konsultfirma som är baserad i London, vilken ingavs till kommissionen i februari 1999, skulle priserna för internationell konsumtion troligen inte vara särskilt annorlunda än de nuvarande priserna.
Berenguer Fuster och föredraganden har nämnt påstådda prisökningar i Tyskland för film, parfym och kameror.
Så snart som detta blev känt, försåg de berörda sektorerna kommissionen med statistik för att visa att priserna inte har ökat så som påståtts, utan att de har förblivit oförändrade eller i vissa fall till och med sjunkit.
De påstådda bevisen angående Tyskland är inte vad de verkar vara, och stöder faktiskt de bevis som kommissionen lagt fram och inte bevisen till stöd för internationell konsumtion.
En prisstudie har också utförts av de svenska och brittiska regeringarna.
Det är mycket intressant att notera, och talande i denna diskussion, att för de produkter där jämförelser mellan EU och USA var möjliga, låg den billigaste marknaden oftast inom Europeiska unionen.
För vissa produkter var USA till och med den dyraste marknaden.
Dessutom fanns det avsevärda prisskillnader mellan medlemsstaterna.
I allmänhet var priserna lägre i Tyskland och Frankrike än i Förenade kungariket och Sverige.
Dessa skillnader finns inom Europeiska unionen där det finns en regional konsumtion av varumärkesrättigheter och ingen internationell konsumtion.
Med andra ord tillämpas samma konsumtionssystem inom alla medlemsstater inom Europeiska unionen, men ändå finns det en prisskillnad på 40 procent för elektroniska varor mellan Sverige och Tyskland.
Detta visar verkligen att den inre marknaden inte fungerar som den borde, men det visar också att prisskillnaderna inte har någonting att göra med huruvida konsumtionssystemet är regionalt eller internationellt.
Prisskillnaderna inom Europeiska unionen överstiger ofta prisskillnaderna mellan EU: s medlemsstater och USA.
Med andra ord är argumenten till stöd för tesen att internationell konsumtion skulle leda till en prissänkning mycket tunna.
Kommissionen tror faktiskt inte alls på dessa bevis.
Dessutom skulle jag vilja lägga till att prisfaktorn bara är en aspekt av konsumtionsfrågan.
Det är också mycket viktigt att betrakta varumärkesinnehavarnas berättigade intressen för deras hemmamarknad.
För många företag är varumärket deras mest värdefulla tillgång och det är inte något som vi bör ta lätt på.
Varumärken är också av värde för konsumenterna, eftersom de är ett kvalitetstecken.
Kommissionen beslutade i maj 2000 att det inte fanns något skäl, åtminstone för stunden, att föreslå några ändringar för det nuvarande systemet.
Kommissionen anser att det nu finns en korrekt jämvikt mellan de intressen som står på spel, och att det nuvarande konsumtionssystemet inom gemenskapen är ett lämpligt sätt att skydda varumärkesinnehavarnas legitima intressen.
Kommissionen har förstås vederbörligen noterat Mayers betänkande, samt de långa och svåra diskussionerna som ägt rum inom utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden.
Många argument har lagts fram till stöd för och emot en ändring av systemet.
Kommissionen kände igen alla dessa argument från tidigare diskussioner i andra sammanhang.
Alla de aspekter som nämnts har noggrant studerats och analyserats av kommissionens tjänsteenheter, och enligt min åsikt har inga nya faktorer lagts fram som skulle kräva ytterligare granskning, eller som skulle kunna ge kommissionen anledning att ompröva sitt beslut.
Detta sagt har kommissionen för avsikt att närmare övervaka frågan om konsumtion, och kommer förvisso att vidta de åtgärder som kan visa sig nödvändiga, om nya och viktiga anledningar framträder, för att överväga att överge det nuvarande konsumtionssystemet.
Under tiden är kommissionen naturligtvis villig att dela med sig till parlamentet av sina erfarenheter angående fall med möjligt missbruk av varumärkesrättigheter, men för att göra betänkandet mer användbart och mer väl avvägt avser kommissionen att beakta alla de berörda faktorerna.
