# ID: svediakorp-gov417810
# author: Berenguer Fuster (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 511
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Jag vill först och främst gratulera herr Mayer till det betänkande han lägger fram för oss i dag.
Jag är mycket väl medveten om att han skulle ha velat att det antogs, och även om detta kanske inte är till någon tröst, vill jag säga honom att även jag skulle ha föredragit att det betänkande som slutligen antogs av parlamentet var det som Mayer ursprungligen utarbetade.
Inför de starka intressegrupper som oroar sig för att världshandeln för märkesprodukter skall förhindras, inför ett djärvt betänkande om en konsult som förklarar att konsumenterna inte omedelbart kommer att gynnas av lägre priser på varor och inför kommissionen, som inte verkar vara intresserad av att finna lösningar på ett problem som påverkar de europeiska konsumenterna mycket negativt och intar en ljum ståndpunkt, har föredraganden, Mayer, varit förmögen att gå vidare med detta betänkande där han uppmanar att man skall framhärda i sökandet efter metoder som förhindrar att fabrikanter av märkesvaror bibehåller onormalt höga priser på de europeiska marknaderna.
När EG-domstolen avkunnade dom i ärendet Silhouette i juli 1998, orsakade detta en stor oro i de länder som hade erkänt principen om internationell konsumtion av varumärkesrättigheter.
Antingen genom lagstiftning, vilket var fallet med till exempel Sverige, eller genom rättspraxis, vilket var fallet i mitt land, Spanien.
Juridiskt sett är domen oacceptabel eftersom det i artikel 7 i varumärkesdirektivet föreskrivs ett åläggande av principen om konsumtion av varumärkesrättigheter inom gemenskapen, vilket indirekt innebär ett förbud för internationell konsumtion av varumärkesrättigheter.
Men detta är en formalistisk tolkning som inte förhindrar att man erkänner, vilket görs i domen, de negativa effekter som det faktum att innehavarna av dessa varumärkesrättigheter kan förhindra import av sina egna produkter om de kommer från tredjeländer, får för konsumenterna.
De argument som de som försvarar ett förbud av en internationell konsumtion av varumärkesrättigheter använder - att bekämpa förfalskning, att upprätthålla ett märkes prestige, att fabrikantens inkomster minskar till fördel för importören - kolliderar med den verklighet som framträder i de handlingar föredraganden har utarbetat.
När parallellexport från tredjeland tillåts sänks priserna på märkesprodukter.
De uppgifter som finns om att reformen av den tyska lagen, vilken förhindrade internationell konsumtion av varumärkesrättigheter, orsakade prishöjningar, visar klart på detta.
Även om det enligt min erfarenhet är svårt att mäta detta vetenskapligt, vill jag påtala att jag har haft tillfälle att själv bekräfta att en produkt som jag köpte i Spanien för 10 euro, endast kostade 1,5 euro i Förenta staterna.
På grund av detta och även om det har funnits reservationer mot att uppnå enighet om en mer ambitiös resolution, är det viktigt att kommissionen tar initiativ till fördel för konsumenterna och kommer med förslag för att förstärka världsmarknaden och underlätta avlägsnande av handelshinder, vilka inte enbart utgörs av tullhinder, utan ofta skapas av företag som tillämpar konkurrensfientliga förfaringssätt i syfte att försvara sina egna intressen.
