# ID: svediakorp-gov417759
# author: Michel (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,648
# sentences: 66
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, mina damer och herrar parlamentsledamöter!
Jag skulle ändå snabbt vilja svara talarna genom en rad kommentarer, och kanske genom mer exakt information.
Till att börja med är jag ganska överens, såsom parlamentsledamoten Johan Van Hecke sade, jag är ganska överens med honom om att när en konferens av den här typen arrangeras tror jag man måste se till att förberedelserna är minutiösa.
Jag tror faktiskt att vi i viss utsträckning har betalat ett högt pris för det faktum att ett antal brister märktes före konferensen.
Jag tror faktiskt att det fanns, för att använda ett uttryck som ni känner till väl, alltför mycket " leftovers " i Durban, vilket självfallet i högsta grad gjorde uppgiften komplicerad.
Jag tror därför att förberedelserna naturligtvis är mycket viktiga.
En andra kommentar när det gäller detta slag av konferenser: jag är inte säker på att det faktum att man vill upprätta ett dokument som på ett uttömmande sätt behandlar varje specifik situation, inte resulterar i en brist, att det inte slutligen försvagar innehållet i slutdokumentet.
Jag vill med det säga att om man hade haft en mer koncentrerad text, med ett antal principer som kan tillämpas på ett allmänt sätt, tror jag att man sannolikt skulle ha kunnat få fram en starkare text.
Och man kan till och med fråga sig om Europeiska unionen inte vid ett tillfälle skulle kunna tänka sig att göra detta, dvs. att ur detta arbete i Durban ta ut kärnfrågan, som skulle göra det möjligt att i samtliga våra stater enklare redogöra för det arbete som utfördes i Durban.
Avslutningsvis har jag hört flera talare ställa frågan: " OK, vi har haft Durban, och sedan då? ".
Jag måste ändå säga er, mina damer och herrar, att " sedan ", det beror i första hand på staterna.
Precis som Boumediene sade, tror jag att om en stat vill be om ursäkt eller anföra samvetskval eller ånger, är det slutligen den som vet hur långt den kan gå.
För det andra tror jag att varje stat mycket enkelt, utifrån arbetet i Durban, kan ta fram och utarbeta ett specifikt åtgärdsprogram för varje stat, utifrån dessa principer och vad som överenskommits i Durban för att bekämpa rasismen.
Jag hörde för övrigt nyss kommissionären mycket uttryckligt säga att man även på kommissionsnivå avsåg att genomföra mycket konkreta saker.
Jag tror att kommissionen för övrigt redan arbetar med det, sedan lång tid tillbaka.
Jag tror därför att det blir en uppföljning, att det kommer att finnas ett efter Durban om vi vill.
Det är egentligen den vanliga frågan om politisk vilja.
Jag skulle självfallet också vilja ta tillfället i akt och tacka talarna för deras alltför smickrande bedömning av mig.
Jag anser att jag var omgiven av mycket kompetenta människor från kommissionen och rådet, och naturligtvis av min egen delegation.
Jag kunde också räkna med alla representationer från de olika europeiska länderna.
Vi utförde ett arbete som jag tyckte att vi skulle utföra.
Jag tycker att det var fullständigt normalt.
Jag skulle kanske vilja besvara ett antal inlägg om vad som saknas i dokumenten.
Ja, naturligtvis saknas ett antal punkter.
Exempelvis varför inte kastväsendet ägnats ett enda stycke i de dokument som antogs i Durban?
Denna fråga har särskild betydelse för Europeiska unionen, jag vet det, och jag instämmer också i er oro.
Som ni vet oroas Europeiska unionen av de diskriminerande situationer som kvarstår i världen, och det var därför rimligt att vi uttryckte även denna oro.
Vi har därför följt utvecklingen av problemet uppmärksamt och vi har stött en punkt från Schweiz bl. a. och även behandlat problemet genom att texten hänvisar till diskriminering på grund av härstamning och sysselsättning, vilket beskriver just den diskriminering som de kastlösa i flera av världens länder är offer för.
Trots alla de ansträngningar som Europeiska unionen och andra länder gjorde, bl. a. länder i Sydamerika, var det inte möjligt att uppnå en överenskommelse med Indien om en sådan punkt.
Eftersom grunden för denna konferens var konsensus, som ni vet, ströks alltså texten och jag beklagar det.
Men det finns verkligheter som man också måste ta hänsyn till.
Man kan inte få allt.
Någon talade med rätta, eftersom det är en oro som är mycket personlig för mig, om problemet med dödsstraffet.
Som ni vet hör avskaffandet av dödsstraffet till Europeiska unionens prioriteringar.
Jag tror att det är bra att vi påminner om det, och vi försöker utnyttja alla möjligheter som uppstår på internationell nivå för att få debatten på denna punkt att gå framåt.
Det var också fallet vid denna konferens.
Europeiska unionen stödde en punkt i åtgärdsprogrammet som hänvisade till rasdiskriminering vid tillämpning av dödsstraffet.
Men efter bestämt motstånd från Förenta staterna under förberedelserna sade flera länder nej till denna punkt, bl. a. asiatiska länder, på grund av tidsbrist för att kunna förhandla mer på djupet, och i brist på konsensus var det alltså inte möjligt att behålla denna punkt.
Jag nämner självfallet dessa exempel för att övertyga er om att er oro framförts, uttryckts där i Durban, men tyvärr kunde vi inte få allt.
Kanske ytterligare några ord om de icke-statliga organisationernas uppträdande under konferensen.
Såsom betonats i de dokument som antogs i Durban spelar det civila samhället, och alltså de icke-statliga organisationerna, en viktig roll i kampen mot rasismen.
Därför var det forum för icke-statliga organisationer som arrangerades före regeringskonferensen av särskild betydelse för Europeiska unionen.
Det var för övrigt därför, tror jag, som Europeiska kommissionen finansierade en stor del av deltagarna i detta forum.
Även om detta forum gav upphov till intressanta debatter, jag deltog bl. a. i en debatt som jag tyckte var mycket intressant, genomfördes det enligt ett förfarande som ibland var tveksamt och ibland fullständigt odemokratiskt.
Extremistorganisationer förefaller ha tagit monopol på detta diskussionsutrymme, vilket tvingade staterna att bortse från slutsatserna från forumet.
Vissa icke-statliga organisationer, såsom Amnesty International, Human rights watch och FIDH tog för övrigt avstånd från dessa resultat.
Dessutom måste man säga att den aggressivitet och det förkastliga verbala våld som vissa icke-statliga organisationer visat prov på framkallar frågan om det ibland villkorslösa stöd som Europeiska unionen, men även medlemsstaterna - det är fallet med mitt land - ger dessa organisationer.
Jag tror att det också blir nödvändigt att inleda en diskussion med dem om deras skyldighet, representativitet och gränserna för deras ansvar.
Jag har redan haft tillfälle att säga att jag hade mycket goda förbindelser med de flesta icke-statliga organisationer, och jag erkänner för övrigt att de spelar en viktig roll.
Jag hörde nyss Boumediene använda en relativt omstörtande term - det är ni i er fulla rätt att göra, fru Boumediene - men vi kan skilja oss åt på ett grundläggande sätt.
Personligen är jag inte beredd att som demokratiskt vald politiker ge upp min företrädesrätt att ta mitt politiska ansvar inför medborgaren.
Jag är vald, medborgaren kan alltså straffa mig, det är vad jag kallar ansvar, och jag måste för övrigt redovisa för medborgaren, det är mina två skyldigheter.
Jag är alltså inte beredd att låta mig fråntas denna företrädesrätt, för när detta system med politiskt ansvar inte längre existerar, kommer det att betyda att vi inte längre är demokratiska.
Och det kan jag inte acceptera.
En fråga som jag ville ta upp - som jag tror togs upp av Sylla - är den om diskriminering på grund av sexuell läggning, som är en av många former av diskriminering.
Europeiska unionen var positiv till att framhäva många former av diskriminering som vissa kategorier människor är offer för.
Detta begrepp är väl representerat i texterna.
När det handlat om att fastställa möjliga källor till dessa olika former av diskriminering har det emellertid inte varit möjligt att införa viktiga begrepp för Europeiska unionen såsom diskriminering på grund av sexuell läggning.
Denna idé mötte, som ni kan föreställa er, ett bestämt motstånd från vissa länder.
De enda beståndsdelar som var godtagbara för alla var de orsaker till diskriminering som nämndes i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, nämligen diskriminering på grund av ras, färg, kön, språk, religion, politisk uppfattning eller varje annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, rikedom, födelse eller varje annan situation.
Hur blir det med en eventuell uppföljning av konferensen?
Jag skall sluta med följande: jag har haft tillfälle att säga er att det åligger respektive stat att säkerställa att konferensen följs upp, men det har ändå beslutats att denna uppföljning huvudsakligen faller under ansvaret för FN: s kommissariat för de mänskliga rättigheterna.
Flera åtgärder bör genomföras, bl.a. bör en " antidiskrimineringsenhet " inrättas inom kommissariatet, fem oberoende framstående experter bör utnämnas, som får till uppgift att övervaka genomförandet av bestämmelserna i åtgärdsprogrammet och den politiska förklaringen.
Dessa experter kommer att utses av FN: s generalsekreterare.
Jag ville naturligtvis lämna dessa preciseringar, till att börja med eftersom jag också ville framföra att inläggen i parlamentet är mycket relevanta, och säga att deras starka övertygelse fungerat som anmärkningsvärd motor och stöd för att försvara de åsikter vi uttryckte i ert namn i Durban.
