# ID: svediakorp-gov417746
# author: Sylla (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 901
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru kommissionär, herr talman!
Slutförklaringen och åtgärdsprogrammet som antogs i Durban var bara möjligt tack vare Europeiska unionens konstruktiva och grundläggande roll och den diplomatiska talangen, tillsammans med förmågan till syntes, för att inte tala om en naturlig gåva hos den belgiske ministern Louis Michel, när det gäller dialektiken.
Jag tror att Europeiska unionen verkligen spelat en viktig roll, och man kan bara glädjas åt det arbete som utförts.
Men jag beklagar att ingen kommissionär var närvarande, trots ursäkterna från kommissionären, som jag godtar.
Jag tycker att en kommissionär skulle ha kunnat företräda er där.
Jag beklagar också att så få företrädare för de industrialiserade länderna var närvarande, och jag tror att det av ett stort antal länder tolkades som bristande intresse för konferensen.
Kanske hade deras närvaro gjort att den amerikanska och israeliska delegationen inte gett sig av.
Det är desto mer beklagligt som det rasistiska våldet och anslutningen till en populistisk och människofientlig röst ökat i Europa de senaste åren, för att inte tala om FPÖ och Haider i Österrike.
I och med att detta tomrum fanns kunde andra politiska krafter, förklädda till icke-statliga organisationer, ta sig in.
Även om den stora majoriteten icke-statliga organisationer spelade en avgörande roll när det gällde att förbereda konferensen, de var en förslagsmakt som ställde krav, är jag inte överens med Boumediene-Thiery när hon förringar det som skett.
För ett litet antal icke-statliga organisationer roade sig med att blanda ihop sionism och rasism och, ännu värre, lät texter och skrifter cirkulera, och jag hade tillfälle att visa dem för Michel, där de mycket tydligt berömde förtjänsterna med Shoah.
Och det kan man här i kammaren inte förringa.
Dessa icke-statliga organisationer eller så kallade icke-statliga organisationer, pseudo-icke-statliga organisationer, var inte där för att försvara palestinierna, eller för att försvara antirasisterna, de var inte ens där för freden mellan israeler och palestinier.
Jag tycker det är bra att man i slutförklaringen erkänner palestiniernas rätt att förfoga över mark och att man samtidigt förnekar all sammanblandning mellan sionister och rasister, såsom skedde i Durban.
Fru talman!
Det leder mig faktiskt till att, precis som ni, kräva att vi inför en kommande konferens vet exakt vilka dessa icke-statliga organisationer är, vilken målsättning de har och hur de finansieras.
Det alltför stora antalet deltagare i vissa delegationer gör att jag undrar över deras finansiering.
Men konferensen har framför allt gjort det möjligt att bedöma betydelsen av vissa krav.
Och här har jag invändningar mot uttalandena från mina kolleger Cornillet och Ludford.
Jag anser att erkännandet av slaveriet och slavhandeln som brott mot mänskligheten stod i centrum för konferensen, vilket var så mycket bättre, och det är bara rättvist att erkänna att 350 år av total fattigdom, razzior, deportationer och förödmjukelser erkänns som ett brott mot mänskligheten.
Det är det minsta man kunde ha gjort vid denna konferens.
Och i likhet med Frankrike skulle jag önska att samtliga länder och forna kolonialmakter erkänner, eller låter sina nationella parlament erkänna, slaveri och slavhandel som ett brott mot mänskligheten.
För egen del är jag fortsatt tveksam.
Såsom Michel också sade, tror jag, när det gäller den ekonomiska gottgörelsen, framför allt när man vet att det bakom dessa berättigade krav från afroamerikanerna döljer sig mäktiga lobbyer av amerikanska advokater.
Följaktligen föreligger det faktiskt konsensus om att den kontinent som lidit värst av slaveriet och kolonisationen kan hjälpas genom att skulden avskrivs, genom en voluntaristisk och brådskande politik för att bekämpa aids och analfabetism.
Vi är åtminstone skyldiga den afrikanska kontinenten detta.
Det finns dessutom - och det sade Michel också - värdiga motparter, som förbinder sig att genom det nya afrikanska initiativet styra på ett bra sätt.
Det är därför dags att passa på tillfället med detta krav, ge dem ett konkret svar och sätta sig ned kring bordet.
Jag beklagar slutligen att man inte nämnt dödsstraffet i Förenta staterna, och Förenta staterna gav sig av delvis just för att de inte ville att man skulle tala om rasism i deras i eget land.
Jag beklagar att man inte talat om diskriminering på grund av sexuell läggning.
Jag beklagar att man inte talat om begreppet kaster, och jag beklagar att förklaringen inte är tvingande.
Europeiska unionens uppgift är nu att vara uppmärksam, för det första på användningen av ny teknik, som Internet, som driver fram anstiftan till rashat, att påskynda införandet av artikel 13, att i våra handböcker och historieböcker lära ut vad utrotningen av Amerikas indianer var, vad slaveri, kolonialism och Shoah var, men också massakrerna i Sabra och Chatila.
Rasismen och antisemitismen har en sak gemensamt med terrorismen, tror jag.
Det finns dels de som begår handlingen, dels de som bidrar till dem med ideologiska vapen.
Där måste vi också bekämpa sådana organisationer som Vlaams Blok, Nationella fronten, FPÖ och andra, som ideologiskt beväpnar människor som skrider till handling och som slutligen angriper människors fysiska integritet.
Även här har vi ett ansvar.
