# ID: svediakorp-gov417743
# author: Moraes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 462
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Kärnpunkten i min politiska grupps inställning till Durbankonferensen är en förnyad beslutsamhet att bekämpa rasism och att upptäcka det som var positivt med denna konferens.
Jag säger förnyad, för rasismen har i sina många former visat sig igen, med de tragiska händelserna i New York och Washington.
Vi står nu inför faran att en förnyad våg av anti-islamism och antisemitism kommer att framträda om vi inte bekämpar rasismen och dess grundläggande orsaker.
Detta återspeglade denna konferens tragedi, eftersom jag kände det som om jag deltog vid två konferenser.
En av dem var en historisk konferens där delegationer, som vår egen delegation från Europeiska unionen, var fast beslutna att påpeka att rasism är en mycket viktig människorättsfråga.
Vi var fast beslutna att för första gången definiera rasism i dess många internationella former, oavsett om det är kastväsen, ett samtida slaveri, eller diskriminering av minoriteter inom vår egen europeiska union, eller för den delen kandidatländerna.
Vi var fast beslutna att säga något om rasism, att visa att vi i Europeiska unionen med artikel 13 hade något att säga till resten av världen om hur vi såg på våra egna problem.
Ändå fanns det en andra konferens som jag deltog i, som var full av förvirring, av individuella nationella dagordningar, en beslutsamhet att inte definiera rasism i olika länder på grund av en förvirring om vad rasism var i dessa länder.
Förvirringen uppstod kring den mycket missförstådda frågan om ersättning, och särskilt den mycket destruktiva frågan om sionism och problemen i Mellanöstern, överskuggade vår konferens.
Vi måste besluta oss för att den första konferensen, med de ideal som vi som delegation definierade för den, förnyas i kammaren i dag.
Det kräver en enad front.
Det kräver att vi inte bara säger att Durban var kaotiskt, och att vi därför kommer att lämna det så för evigt.
I stället måste vi som en enad europeisk union, kommissionen, det belgiska ordförandeskapet - som gjorde ett utmärkt arbete - de som deltog vid konferensen och alla vi i kammaren som vill bekämpa rasism, ena oss för att gå tillbaka till den ursprungliga dagordningen.
Denna ursprungliga dagordning är en dagordning som kanske förvirrar vissa enskilda länder, men åtgärdsprogrammet finns nu där.
Det finns där för oss att utnyttja, och det finns där för att vi skall kunna göra något åt det.
Frågan är inte om detta är ett misslyckande eller inte, det är om vi kan göra det till en framgång genom förnyad beslutsamhet inom denna kammare, för att återgå till åtgärdsprogrammet och göra framsteg.
