# ID: svediakorp-gov417712
# author: Verheugen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 400
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ledamot, er första fråga kan jag i enlighet med er önskan besvara med ett klart nej.
Unionens hållning i denna fråga kommer inte att ändras.
Vad beträffar den andra frågan, ser läget ut så här: En internationell fond skapades för nedläggningen av reaktor I, vilken förvaltas av Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling, och där man hittills ställt 220 miljoner euro till förfogande.
Jag inkallade förra året en internationell givarkonferens i Vilnius tillsammans med den litauiske ministerpresidenten.
Resultatet blev, som sagt, dessa 220 miljoner.
Jag måste dock tillägga - och det grumlar bilden en aning - att av dessa 220 miljoner euro kommer 165 miljoner ur vår egen budget, så att det belopp som den internationella gemenskapen ytterligare var beredd att skaffa fram ter sig relativt blygsamt.
Icke desto mindre räcker de pengar som står till förfogande för att börja med nedläggningen enligt planen och att finansiera alla uppgifter som är knutna till detta.
Jag måste påpeka att nedläggningen av ett sådant kärnkraftverk är ett projekt som tar flera årtionden och att de finansiella åtaganden, som vi också kommer att ha, kommer att sträcka sig över årtionden.
När det gäller reaktor II är situationen något mer komplicerad, eftersom det litauiska parlamentet ju hittills ännu inte fastslagit något datum för nedläggningen.
Men jag informerade den litauiska regeringen, vid de samtal jag nämnde, om att kommissionen naturligtvis även i detta fall är beredd att lämna nödvändig hjälp, och återigen är beredd att organisera internationell hjälp.
Det är helt klart att ett land som Litauen inte av egen förmåga kan klara denna väldiga uppgift att lägga ned ett sådant kärnkraftverk.
Det vore för övrigt också mycket orättvist att kräva det av Litauen, ty det var inte Litauen som ville ha detta kraftverk.
Tvärtom, litauerna värjde sig rent av mot det när det hände.
Det var f.d.
Sovjetunionen som byggde detta kraftverk där det nu står, och otvivelaktigt inte för att förse Litauen med elenergi, utan till väsentlig del - det är vår bedömning - för militära ändamål.
Det är alltså en del av ett arv från f.d.
Sovjetunionen, som belastar ett fattigt land som Litauen.
Det ligger i vårt intresse att man blir av med detta arv.
