# ID: svediakorp-gov417654
# author: Tannock (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 475
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Afghanistan måste vara det ultimata exemplet på en tragisk och misslyckad stat, och ändå, trots detta, finns viljan för landet att förbli en enhetlig stat över de etniska klyftorna.
Landet har nu genomlidit 28 år av kommunistisk diktatur, åtföljda av fanatisk islamistisk teokrati, som omvandlat landet till en utstött stat, medan talibanerna skyddar terrorister och avrättar tusentals människor.
Det finns över 2 miljoner flyktingar utanför landet och ungefär 5 miljoner människor som förflyttats inom landet, av vilka många kanske kommer att fly om stridigheter utbryter mellan USA och dess allierade och Afghanistan självt.
Världslivsmedelsprogrammet hindras av oländig terräng, förstörd infrastruktur och talibanska politiska regler som hindrar kvinnligt deltagande, vilket har lett till godtyckligt häktande av biståndsarbetare som anklagas för religiös omvändning, och ett förbud mot kommunikation med omvärlden, vilket är så avgörande för ett internationellt biståndsprogram.
Trots detta kom ungefär 218 ton mat fram till Kabul förra veckan för att avstyra en kris.
Det är tydligt att västvärlden nu måste fundera över vad som kan göras efter det talibanska styret för att ge landet en permanent stabilitet.
Förra veckan hade jag, tillsammans med två av mina kolleger i parlamentet, privilegiet att i Rom få träffa Afghanistans förre kung, som har levt i Europeiska unionen under en stor del av sitt liv.
Vi var de första valda politikerna från väst som besökte det kungliga hushållet sedan krisen.
Han uppvisade en mycket stor känsla av patriotism och plikt för sitt avlägsna land, och gick så långt som att säga att han skulle tjäna Afghanistan på alla sätt som hans folk valde genom deras rådsmöte, eller Loya Jirga, som han har arbetat med under de senaste två åren.
Han bekräftade att han nu har erhållit grundläggande stöd från oppositionen enade fronten / norra alliansens styrkor och att han kommer att främja en intern lösning som är lämplig för hans land.
Han är den enda acceptabla personen i Afghanistan som kan ena alla de krigförande grupperna och uppvisade den förmågan, när han styrde sitt land mellan 1933 och 1973, att styra författningsenligt med tolerans och måttfullhet, och till och med med hjälp av den engelska modellen med sport som ett sätt att ena skilda etniska grupper.
Det var uppenbart för mig att Zahir Shah, trots sin höga ålder, var både övertygande och i form nog att göra jobbet, efter att ha genomfört en utdragen intervju på en och en halv timme med mig själv och mina kolleger.
Han har också klokt nog avlägsnat sig från återuppbyggnaden av monarkin som fråga, och låter sitt folk avgöra detta.
Jag uppmanar denna kammare att stödja kungens avsikter inom detta besvärliga område.
