# ID: svediakorp-gov417648
# author: Morillon (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 697
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr kommissionär!
När det nu är min tur att ta till orda i debatten måste jag i min tur, och efter er fru talman, hylla minnet av befälhavare Massoud.
Ett stort antal av våra kolleger hade tillfälle att träffa honom här för ett halvår sedan, på er inbjudan, och upptäckte att han inte bara var en krigsman som var känd för sin taktikkänsla och sin exceptionella utstrålning, utan att han också kunde vara en statsman, en man som stod för den fred och återförening man väntat på i hans land i över trettio år.
Jag hoppas i dag att denne man, min vän, som sade att han var beredd att offra livet för det afghanska folkets väl, inte har dött förgäves.
Jag beklagar naturligtvis att man inte lyssnade till honom tidigare, när han krävde internationellt stöd för att undanröja talibanernas övertag och kritiserade utvecklingen av denna totalitära rörelse inom den islamiska fundamentalismen, vars avsikt är att styra hela världen.
Det som kommissionär Patten just sagt till oss om den politiska situationen i Afghanistan bekräftar min analys att Massouds projekt för att ta fram en lösning på katastrofen i Afghanistan skulle kunna vara på rätt väg.
Så snart Pakistan tvingas upphöra med sitt politiska och militära stöd till talibanregimen, borde den rasa samman av sig själv under trycket av hela det afghanska folket, såsom befälhavare Massoud hade förutspått.
Ett bevis på detta är avtalet som just slutits i Rom mellan oppositionskrafterna och den tidigare kungen, Mohammed Zaher Shah, vars prestige fortfarande är lika stor i hans land.
Ett bevis på detta är också uttalandena från mulla Omar själv, där han i går aviserade att det var möjligt att han skulle störtas, och slutligen nyheten som vi nyss fått om att den talibanske ledaren för Djavandistriktet, på gränsen till Turkmenistan, hoppat av tillsammans med sjuhundra av medlemmarna i folkmilisen, vilket gör att Badgisprovinsen hamnar under oppositionens kontroll.
Det internationella samfundet och, tyvärr måste jag säga, Europeiska unionen kämpar hängivet för realpolitik och intog en minst sagt försonlig attityd mot talibanregimen, vilken utgick från principen att de utövade den verkliga makten och inte kunde göra det utan det afghanska folkets fulla stöd.
Jag jämförde då denna attityd med den som de västerländska ledarna trodde sig vara tvungna att anta gentemot de röda khmerernas Kambodja, innan deras avskyvärda barbari uppenbarades.
Tack vare denna blinda tolerans har vi på det afghanska territoriet låtit detta bålgetingbo av islamisk terrorism utvecklas, vars ondsinthet kritiserades av Massoud och som vi nu måste förstöra, något jag hoppas kommer att ske under de närmaste dagarna.
Men om man vill förstöra ett bålgetingbo handlar det inte om att bränna hela huset, man måste tvärtom skona det afghanska folket och ge det all slags hjälp för att återupprätta en stabil regim som bygger på nationell försoning.
Jag har känslan av - och kommissionär Patten har just stöttat den - att det är i den riktningen som unionens ansträngningar skall gå och det gläds jag åt, men jag bortser inte från den dramatiska humanitära situation som råder i hela regionen.
Jag tänker på de hundratusentals flyktingar som är instängda vid den pakistanska gränsen, men också på dem som sedan månader är fullständigt maktlösa i nordregionen.
Jag har fått veta att ryssarna inrättat en luftbro för humanitärt katastrofstöd på Dusanbes flygplats i Tadzjikistan.
Jag skulle inte vilja att Europeiska unionen lyser med sin frånvaro i detta företag där vårt stöd också är önskvärt.
Vad befolkningen väntar på är självfallet livsmedel, och även läkemedel, filtar och skydd, men framför allt ett bevis på vår solidaritet.
När krisen i Bosnien var som värst kunde Europa genom Atlantalliansen tillhandahålla förnödenheter genom luftlandsättning med fallskärm, till de mest isolerade och mest hotade enklaverna.
Det är vad befolkningen i Panjshir väntar på i dag.
Har vi, och har ni, kommissionär Nielson, viljan och medlen för detta?
