# ID: svediakorp-gov417645
# author: Frahm (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 338
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Jag kan egentligen ta upp tråden där min gode kollega Lagendijk slutade.
Vem är det vi samarbetar med när vi vill stärka demokratin och bekämpa totalitära regimer och vad är det vi samarbetar om?
Vi kommer säkert inom de närmaste dagarna att få bättre klarhet i vad som är möjligt.
Vi vet ju fortfarande inte hur USA kommer att reagera.
Vi vet fortfarande inte om USA kommer att välja att använda sig av revolvermetoder, alltså först och främst sträva efter hämnd, eller om vi faktiskt får möjlighet till en djupgående bekämpning av terrorismen som en uppföljning till det förfärliga som hände den 11 september.
Men med tanke på vem vi skall samarbeta med så vill jag poängtera vikten av att vi fokuserar på den särskilda omständigheten att det här är fråga om en befolkning som är utsatt för ett våldsamt förtryck, och att vi är uppmärksamma på att hälften av denna befolkning är utsatt för ett dubbelt förtryck.
Jag talar då om den kvinnliga delen av befolkningen.
Jag vill gärna framhäva att det faktiskt även i Afghanistan fortfarande finns kvinnoorganisationer som kämpar för kvinnors rättigheter.
En av dessa organisationer, RAWA, försöker skapa möjlighet till skolgång för både pojkar och flickor.
Vi vet ju att analfabetismen i Afghanistan är mycket hög, 96 procent för kvinnor och 72 procent för män, vilket gör detta till en behjärtansvärd sak att kämpa för.
De försöker också ta fram dokumentation och samla in fakta i Afghanistan så att vi utanför landets gränser verkligen skall få en chans att få veta vad som händer.
När vi tar emot denna information är det upp till oss själva att använda den, och jag vill poängtera vikten av att vi verkligen gör det.
Att vi använder kunskapen, att det finns demokratiska och modiga kvinnor, och att vi samarbetar med dem i våra försök att avlägsna grogrunden för terrorverksamheten i bl.a.
Afghanistan.
