# ID: svediakorp-gov417627
# author: Wiersma (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 548
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Kollega Titley har som förväntades av honom åstadkommit ett utmärkt betänkande om uppförandekoden för vapenexport, vilket vi vill gratulera honom till.
Betänkandet har naturligtvis fullt stöd från de europeiska socialdemokraternas grupp.
Jag vill därför begränsa mig, inte så mycket till förfaringssätten i betänkandet, utan till några allmänna kommentarer.
Under omröstningen i utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik den 11 september kom de första rapporterna om de avskyvärda attentaten i Förenta staterna.
Europeiska unionen har reagerat adekvat och sammanhängande på detta.
Alla tillgängliga medel har satts in tvärs över pelarna.
Man skulle önska sig en likadan handlingskraft även på andra områden.
EU kan om man bara vill.
När det handlar om vapenexport måste vi klara oss med en uppförandekod som avsevärt begränsas av artikel 296 i EG-fördraget som skyddar de nationella säkerhetsintressena.
Det är ett så vagt begrepp att medlemsstaterna, när de så vill, mer eller mindre kan gå sina egna vägar.
På vilket sätt dessa nationella säkerhetsintressen kan skilja sig från Europeiska unionens intressen har för övrigt aldrig stått helt klart för mig.
Vapenexportavtalen kännetecknas för övrigt i stor utsträckning av frivillighet, men även av till exempel bristfälliga avtal om slutanvändningen av exporterade vapen.
Därigenom saknas ett EU-övergripande och effektivt tillvägagångssätt.
Det är inte all relevant information som ställs till förfogande, vilket hindrar insynen i politiken.
Årsrapporter är förträffliga, men gemensamma åtgärder är naturligtvis bättre.
I Titleys betänkande nämns ett antal områden som bör uppmärksammas, som den destabiliserande spridningen av handeldvapen.
Därigenom förorsakas ett stort kaos i delar av världen.
Handeln med dessa vapen bidrar till att upprätthålla ett sådant fenomen som barnsoldater.
Min grupp vill att detta blir ett prioriterat område, även i samarbete med kandidatländerna, länderna som ingår i stabilitetspakten och länder som Ukraina och Ryssland.
För vi vet att många av de handvapen som är i omlopp i världen härstammar från dessa länder.
EU måste sätta in alla medel för att tillsammans med dessa länder ta itu med vapenhandeln, vilken ofta är kriminell.
Även här finns behov av en ny internationell koalition.
Mot bakgrund av den 11 september är det viktigt att även skärpa avtalen om exporten av varor med dubbla användningsområden (dual use).
Jag är nyfiken på de diskussioner om detta som otvivelaktigt redan äger rum bakom kulisserna.
Medborgarna vill veta på vilket sätt exportpolitiken sätts in för att förebygga att fel kunskap hamnar i fel händer.
Se rapporterna om terrorism och användningen av massförstörelsevapen.
Även på den punkten är det nödvändigt med ett bättre samarbete med Östeuropa och Oberoende staters samvälde.
Vad kommer att hända på ett sådant område som export av krypteringsprogramvara?
Kommer det nya avtal om detta?
Det minsta man kan begära av rådet och kommissionen är en indikation om den roll som en bättre organiserad vapenexportpolitik kan spela i kampen mot terrorismen.
Enligt min uppfattning kan debatten om artikel 296 gärna återupptas.
Vapenexport måste bli en integrerad del i EU: s nya säkerhetspolitik.
Det är bara då som den kommer att fungera verkligt effektivt.
