# ID: svediakorp-gov417626
# author: Van Hecke, Johan (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 558
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Först och främst vill jag gratulera kollega Titley till hans ändå mycket gedigna och konstruktiva betänkande.
Hans ansträngningar liksom de konstruktiva bidragen från andra kolleger har sörjt för att vi nästan har uppnått samförstånd i parlamentet i fråga om ett ämne som ändå är mycket känsligt: kontrollen av vapenhandeln.
Mot bakgrund av attentaten i Amerika växer insikten om att den enorma spridningen av vapen i världen leder till instabila länder som utgör grogrunden för terrorism.
I Titley-betänkandet påpekas med rätta att EU-koden från 1998 är ett viktigt steg framåt mot en mer sammanhängande och tydlig europeisk politik i fråga om vapenexport.
Men samtidigt påpekas några brister och luckor, och jag skulle vilja ta upp fem av dessa.
För det första är medlemsstaternas årsrapporter inte harmoniserade.
Vissa länder, som Storbritannien och Irland, ger en utförlig beskrivning av de tillstånd som beviljats och av mängden och värdet i fråga om de exporterade vapnen.
Andra länder, som Österrike och Grekland, ger över huvud taget ingen information om de tillstånd som utfärdats.
På det sättet är det naturligtvis svårt att genomföra en rationell, effektiv utvärdering.
Årsrapporten borde därför uppfylla vissa normer.
För varje tillstånd som utfärdas bör en detaljerad beskrivning av materielen, adressaten och slutanvändaren ges.
För tillstånd som inte beviljas bör motiveringen till detta anges utförligare.
För det andra, jag tror också att det bör finnas en bättre kontroll av slutanvändaren av de exporterade vapnen.
I Afrika är Togo och Burkina Faso officiellt slutanvändarna av vapen från Bulgarien, medan dessa i verkligheten slussas vidare till Liberia och rebellerna i Sierra Leone.
EU-medlemsstaternas ambassader på platsen skulle kunna spela en starkare kontrollerande roll.
Det borde också införas straffåtgärder mot transitländer som bryter mot vapenembargon.
För det tredje måste det enligt min uppfattning finnas en bättre kontroll av EU-företag som tillverkar militär utrustning på licens i utlandet och av tillverkning som sker inom ramen för industriella samarbetsavtal.
Det får inte vara så att ett land inte beviljas tillstånd för vapen och att vapentillverkarna kringgår detta förbud genom att leverera delar till vapen som sedan monteras på plats.
En fjärde brist är att det över huvud taget inte finns någon kontroll av privata vapenhandlare, vilka det finns allt fler av sedan det kalla kriget tog slut.
Av de 500 miljoner lätta vapen som är i omlopp i världen är enligt FN mellan 40 och 60 procent illegala.
En sista allvarlig brist hos EU: s uppförandekod är att den inte är bindande i lag.
För närvarande är den en " gentlemen ' s agreement " som inte medför några förpliktelser.
Det går inte att införa några sanktioner mot den som bryter mot koden.
Slutligen, herr talman, skulle jag vilja uttala en förhoppning om att EU: s uppförandekod skall utgöra grunden till en världsomfattande kod för export av vapen.
Det är helt meningslöst att Europa engagerar sig för en kontroll av vapenhandeln medan Kina och Ryssland fortsätter att exportera obegränsade mängder vapen till krisområden.
FN-konferensen i juli var ett misslyckande på det området, och jag tror att detta ämne även i fortsättningen måste vara en permanent del av den transatlantiska dialogen.
