# ID: svediakorp-gov417599
# author: Krivine (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 201
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fördelen med Pirkers betänkande är att det är uppriktigt: invandringen läggs nämligen fram som ett enkelt handelsproblem knutet till behoven i det kapitalistiska systemet.
I betänkandet betraktas det som positivt att invandringen ses ur ett ekonomiskt perspektiv, beroende på behoven och möjligheterna i medlemsstaterna.
Artikel 23 är mycket tydlig.
Varje medlemsstat har friheten att fastställa kvalifikationsprofilen liksom det antal arbetstagare som krävs, på grundval av behov som uppstår på arbetsmarknaden.
Med andra ord föreslår man som gemenskapspolitik på invandringsområdet en politik med kvoter.
I och med dessa ståndpunkter är Europa långtifrån att erkänna rätten till invandring.
Det handlar om uppehållstillstånd som begränsas utifrån arbetsgivarnas krav och demografernas fantasi.
Till och med familjeåterförening kan bli föremål för distinkta regler för varje invandrargrupp, vilket står i diametral motsats till rätten till fri rörlighet och bosättning, liksom rätten att leva i en familj.
Invandrarna överexploateras massivt och är offer för en liberal avreglering.
Jag vill sammanfattningsvis säga att endast en allmän legalisering av dem som saknar id-handlingar skulle, tillsammans med medborgerliga rättigheter, göra det möjligt att effektivt bekämpa det moderna slaveri som man uppmanar oss att stödja.
