# ID: svediakorp-gov417596
# author: Fiori (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 439
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag förstår att den fråga som vi diskuterar är extremt känslig, framför allt i ett historiskt skede som det nuvarande.
Vi har under de två år som gått - jag avser naturligtvis den mandatperiod som jag tillhör - arbetat på att skapa positiva relationer mellan medborgare och invandrare, för att skapa lika möjligheter och för att konstruera ett slags social sammanhållning.
Nu är vi alla medvetna om behovet av att revidera vissa punkter på den dagordning vi har arbetat efter och framför allt att försöka förstå hur revideringen av dessa punkter skall kunna översättas till en positiv gemenskapsrätt som tillåter oss att växa i det Europa som vi alla är engagerade i.
Låt mig göra tre påpekanden.
För det första: vi måste anstränga oss hårdare för att utarbeta ramregler som, hela tiden i samarbete med medlemsstaterna, kan främja insatser på regional och lokal nivå i ett ögonblick där det förmodligen är enklare men säkerligen nödvändigare att vidta en åtgärd för att skapa balans mellan de tre faktorer som alltid har legat till grund för vår analys av frågan om invandring och asyl; den första är frågan om de kontinuerliga flöden som vi hela tiden måste hålla under uppsikt; den andra är frågan om integration och frågan om att bekämpa den olagliga invandringen, en fråga som ofta och dessvärre är knuten till de större problemen med brottslighet och utnyttjande av människor.
För det andra: vi måste på europeisk nivå och på allvar ta upp de frågor som vi anser ofrånkomliga för vår politik, till exempel frågan om samarbetet mellan polisens olika grenar, det rättsliga samarbetet, kontrollformerna, gemensamma informationssystem.
När det gäller dessa olika frågor måste klarhet skapas liksom om de finansiella resurserna, som vi skall betrakta som lämpliga och möjliga att beräkna.
För det tredje: kanske har vi glömt bort en faktor, kanske har vi undervärderat den.
Vi måste satsa mer på de stora utbildningsprogram som ligger till grund för vår kultur, och framför allt till grund för mångkulturalismen: skolan, utbildningen, framför allt med utgångspunkt från de utländska minderåriga, oberoende av deras rättsliga ställning.
Det handlar om grundläggande aspekter för integrationspolitiken och för att bygga de samhällen som vi vill bygga upp.
Vi måste enligt min mening starta ett stort utbildnings- och kulturprogram, ett program som lämnar stort utrymme åt interkulturell kommunikation, för detta är början på en väg som säkerligen kommer att leda oss till den form av integration som vi önskar.
