# ID: svediakorp-gov417575
# author: Ludford (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 399
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Min grupp stöder starkt Evans betänkande och välkomnar dess uppmaning till en gemensam och högkvalitativ asylpolitik.
Det är ett märkligt kännetecken för Europas konstruktion att handeln och brottslingar har utnyttjat fler möjligheter till gränsöverskridande samarbete än statstjänstemännen har gjort, och det är på tiden att våra nationella offentliga förvaltningar gör en verklig ansträngning att ta sig ur sina bunkrar.
Situationen i Sangatte, nära Calais, har ofta visats på TV-rutorna i mitt hemland under de senaste månaderna.
Förenade kungariket kan fundera över varför så många människor vill komma till vårt land och särskilt till min stad, London.
Jag vill gärna tro, åtminstone delvis, att detta är en komplimang till vårt fria och mångfaldiga samhälle, men vi kan inte bara lämna dörren öppen, och de franska myndigheterna kanske måste fundera över huruvida deras system kan förbättras.
Det måste finnas en likvärdig grad av ansträngningar och ett delat ansvar för att förhindra både att asylsökande väljer mellan de mest gynnsamma länderna att ansöka om asyl i, och att medlemsstaterna skickar flyktingarna vidare till ett annat land.
Vi behöver också konsekvens.
Det är ologiskt att avfärda människor som flyr från Irak eller Afghanistan, och antyda att de är ovärdiga snyltare, när alla är överens om att regimerna i dessa länder är brutala och nedslående, och till och med förtjänar militära angrepp.
Även om inte alla från sådana länder kan betraktas som flyktingar enligt Genèvekonventionens stränga kriterier, utan enbart som människor som flyr från ren misär, finns det ingen anledning att svartmåla dem.
Vi måste också vara konsekventa när det gäller vår inställning till kvinnor.
Om vi tror, vilket vi gör, att kvinnors mänskliga rättigheter i Afghanistan starkt förnekas, måste vi ta hänsyn till det när vi avgör asylansökningar.
Vi får slutligen inte försvaga eller sänka normerna i våra asylsystem, med förespeglingen att vi bekämpar terrorismen, som det brittiska inrikesdepartementet hotar att göra.
Det finns lämpliga befogenheter för att hålla kvar och deportera personer om säkerheten hotas.
Snabba beslut är de beslut som grundas på högkvalitativa förfaranden och effektivitet, som till exempel den som erbjuds genom fungerande datorer inom invandringsenheten, något som saknas i Förenade kungariket - inte på ett avskaffande av besvärsrätten för alla ansökare.
