# ID: svediakorp-gov417573
# author: von Boetticher (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 610
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kolleger!
Kommissionens meddelande om ett gemensamt asylförfarande, en enhetlig norm och en enhetlig status för erkända asylsökande har stimulerat till en nödvändig debatt, och den har ju till att börja med utformats medvetet öppet av er, kommissionär Vitorino.
Möjliga scenarier skildras och möjligheter granskas till ett gemensamt förfarande och enhetliga principer.
Jag beklagar verkligen att - i motsats till vad som är fallet beträffande Pirkers betänkande - man i utskottet inte kunde komma fram till någon bred kompromiss.
I Evans betänkande var det tyvärr ideologin som hävdade sig, och inte förnuftet med en konsensus.
Både de orsaker som ligger till grund för beviljande av asyl och själva förfarandet skall nu utvidgas över hela Europa, och det - herr rådsordförande, ni berörde det - trots att nu cirka 90 procent av asylsökandena söker asyl enbart av ekonomiska skäl och därför avvisas, och trots att nuvarande prövningsförfaranden tar upp till åtta år.
En sådan utvidgning kan man väl bara besluta om såvida man verkligen helt och hållet har tappat kontakten med hemmaförhållandena.
Vad kan vi då emotse, om dessa bestämmelser, som Evans i dag föreslår oss, blir verklighet, och om i framtiden även icke-statlig förföljelse och förföljelse på grund av kön erkänns som skäl för asyl?
Detta innebär i praktiken att man utställer ett obegränsat uppehållstillstånd i EU för de flesta familjer i den islamiska världen.
Varför?
Jag skall förklara det.
Ingen kan bestrida att det i varje islamitiskt land finns fundamentalistiska grupper, som utnyttjar islam för att diskriminera kvinnors rättigheter, så som vi ser dem utifrån våra värderingar.
På så vis kan också var och en av dessa kvinnor i en muslimsk stat göra gällande att hon förföljs av icke-statliga grupperingar.
Om detta erkändes i EU, kunde hon sedan också hämta hit sin familj.
Frågan som alltså uppstår är följande: Vill och kan vi i Europa lösa problemen i den muslimska världen, vill och kan vi lösa problemet med den islamiska kvinnobilden?
Mitt klara svar är: Nej!
Det blir desto tydligare som vi alla känner till problemen och riskerna under de senaste veckorna.
Samtidigt vill Evans - mot sitt ursprungliga tillkännagivande - avskaffa statusen med säkra tredjeland och därmed belasta det redan alltför långa förfarandet med ytterligare granskningar.
Mitt facit är därför: Evans betänkande i sin nuvarande form är oansvarigt.
Det skapar tillräckliga argument för att medlemsstaterna inte heller vid ytterligare reformer av EU skall ge oss någon medbeslutanderätt i denna fråga.
Uppenbarligen är en majoritet i kammaren ännu inte tillräckligt mogen för ett så stort ansvar.
Och, herr Evans, när ni här kämpar för en utvidgning av asylrätten frågar jag mig ändå: Vad har ert eget parti, Labourpartiet i Storbritannien, gjort i den riktningen under de senaste åren?
Jag säger er att det inte har beslutat om dessa saker på detta sätt och vis.
Det beror på att de inte har någon majoritet i befolkningen för detta, och att Labour annars hade måst räkna med att inte bli omvalt.
Herr rådsordförande!
Jag vill helt uttryckligen säga, och det är ändå helt uppenbart: Om vi här i framtiden vill reglera varje detalj i asylrätten på ett enhetligt sätt i hela Europa, då kommer vi inte att uppnå något enande i ministerrådet.
Därför är min uttryckliga vädjan och mitt råd till er: Begränsa er till att harmonisera de nödvändiga miniminormerna!
(Applåder)
