# ID: svediakorp-gov417566
# author: Evans, Robert (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 969
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Som vi alla vet har de senaste veckorna varit mycket svåra, och vi kommer att fortsätta att leva i utmanande tider under många månader och år framöver.
Därför är detta en mycket viktig debatt, och det gläder mig mycket att inte bara kommissionären, utan också tjänstgörande ordförande, Duquesne, är här personligen, och erkänner denna frågas betydelse.
Som Duquesne angav i sitt bidrag, är det så att om de aktuella händelserna har visat oss någonting, så är det att vi inte kan blunda för händelser runt om i världen och hoppas att de skall försvinna.
Problemen för de människor som söker asyl, situationen och den svåra belägenheten för människorna i fattiga och problemtyngda länder över hela världen angår oss, och de kommer att visa sig på vår tröskel, på våra stränder och i våra parlament om vi inte tar itu med dem.
På en nivå visar sig dessa problem som debatter i denna och i andra parlamentariska församlingar.
På den värsta nivån finner vi kroppar i lastbilar i Dover, på stränderna i Spanien och i andra länder.
Detta är den svåra belägenheten för desperata människor som söker desperata vägar att påbörja ett nytt liv.
Men dessa människor tar inte till dessa slags åtgärder i första taget; de flyr från terror, krig, tortyr, våldtäkt, usla regimer som utger sig för att vara regeringar och förstås, i vissa fall, fattigdom.
Så det finns inte något lämpligare tillfälle för länder att samarbeta för att bemöta dessa humanitära utmaningar.
Jag gratulerar EU: s regeringschefer till att de har infört asylfrågor inom gemenskapens befogenhetsområde, och till att de fastställde ett progressivt program i Tammerfors.
Jag gratulerar kommissionen till dessa förslag, som har startat en debatt om hur en gemensam asylpolitik skall utformas.
I det betänkande som jag lägger fram i parlamentet i dag, efterlyser jag en gemensam och bredare tolkning av Genèvekonventionen från 1951, en tydligare definition av vem som skall erkännas som flykting, och en definition som är konsekvent inom alla 15 länder.
Låt oss också harmonisera behandlingen av asylsökande; låt oss inrätta gemensamma normer för hela Europa och sedan se till att vi inför dessa.
Om vi antar detta betänkande kan vi börja inrätta grundläggande minimirättigheter, som ministern och kommissionären sade, för flyktingar, för tillgång till välfärd, bostäder, utbildning, sjukvård - saker som vi i den privilegierade världen tar för givet.
Under senare år har det ibland verkat som om EU-länderna har tävlat för att bli det minst attraktiva landet för möjliga asylsökande.
Gemensamma normer för hela Europa kommer oundvikligen att skapa en mer väl avvägd fördelning av asylansökningarna inom EU.
Det måste vara till hjälp för min stad, London, och alla stora städer i Europa.
Det måste också hindra länder från att kunna sänka sina normer, vilket vore bra för de asylsökande, som skulle kunna sätta större tillit till en rättvis rättegång.
Det är något som vi bör vara stolta över, och inte något som vi skall skämmas över.
Dessutom, och det är av avgörande vikt, måste Europa gemensamt göra mycket mer för att ta itu med de grundläggande orsaker som gör att människor söker asyl och blir flyktingar.
Regeringarna måste göra gemensamma ansträngningar för att bidra till att skapa fred på oroliga platser i världen, hur svårt det än må vara, och för att öka biståndet till utvecklingsländerna - starka åtgärder som tids nog kommer att leda till ett motverkande av de krafter som tvingar folk att fly.
Det är av samma skäl som vi måste driva utvidgningen av Europeiska unionen framåt.
Som kommissionär Verheugen nyligen sade, kan vi inte ställa oss själva frågan: har vi råd med en utvidgning av Europeiska unionen?
I stället bör vi ställa frågan: har vi råd att inte utvidga Europeiska unionen?
I utskottet röstade många ledamöter från mitthögern och högern mot mitt betänkande i sin helhet eller delvis.
Jag utmanar de ledamöter som sitter på andra sidan i dag, att inte bara ge oss ett förberett tal eller ignorera vad jag nu säger, utan att tala om för oss varför de motsätter sig vissa delar av betänkandet, och varför de vill minska rätten till en rättvis besvärsrätt, vilket behandlas i ändringsförslagen 6 och 8 från Schmitt.
På vilket sätt kommer detta att förbättra systemet?
Till dem - kanske de brittiska konservativa - som kommer att rösta mot betänkandet i sin helhet, om de var här skulle jag be dem att förklara för parlamentet hur vi kan bemöta den nuvarande asylsituationen i Europa utan politiska linjer som omfattar hela Europa.
De måste inse att detta är en global fråga och en fråga som inte kan behandlas enskilt i varje land.
Jag är positivt inställd till ändringsförslag 11 och 12 från Gruppen De Gröna, men jag kan inte ge dem mitt stöd.
Vi skulle kunna ge dem vårt stöd i ett annat betänkande om människor som flyr från hunger- eller miljökatastrofer.
Detta är emellertid ett betänkande med medlidande, som vi kan vara nöjda, men inte självbelåtna med.
Sammanfattningsvis skulle jag vilja tacka mina kolleger från min egen grupp och andra grupper för deras hjälp och stöd för detta betänkande och för deras samarbete.
Jag tackar personalen inom min egen grupp för deras hårda arbete och hyllar de icke-statliga organisationer som har bidragit med värdefulla idéer.
Jag rekommenderar betänkandet till parlamentet.
(Applåder)
