# ID: svediakorp-gov417554
# author: Randzio-Plath (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 405
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionsordförande!
I vitboken uppmanas parlamentet att i högre utsträckning få med sina väljare i den politiska debatten.
Herr kommissionsordförande, det betyder ändå att jag insisterar på att demokratin på 2000-talet även i fortsättningen skall vara förknippat med ordet " parlamentarisk " och inte med ordet " rådgivande ".
(Applåder)
Vi vill inte falla tillbaka i någon förparlamentarisk demokratihistoria, och det bör inte förenas med denna vitbok.
Ramlagstiftningen och detta att man tar andra regleringsmekanismer till hjälp kan bara vara bra om det finns garantier förknippade med det.
Dessa garantier måste i ramlagstiftningen vara sådana att definitionsrätten inte överlåts på några byråer, vilka de än är, utan förbehålls parlamentet.
Det är inte bara ett parlamentets privilegium att insistera på detta, utan parlamentet är förpliktat att insistera på det.
Ni vill ha mer öppenhet och delaktighet genom samråd, men vilka utesluter ni, och vilka tar ni med?
De förbund och icke-statliga organisationer, som kan betala sakkunskap med pengar, kommer att ha fler chanser än de som inte kan det.
Blir det inte också så att någras ståndpunkter kommer att kunna göras mer tydliga än andras?
Ökar vi därmed inte ojämlikheten mellan olika delar av det civila samhället i Europeiska unionen?
Jag är för att man jämställer aktörerna och även institutionerna.
Jag menar att vitboken här inte skapar tillräcklig klarhet.
Jag uppmanar er att skapa klarhet om detta, ty jag måste konstatera att kommissionen inom ramen för lagstiftningen om finansmarknaden och genomförandet av den ekonomiska åtgärdsplanen gärna är beredd att ge den ena medlagstiftaren bättre positioner än den andra medlagstiftaren, nämligen Europaparlamentet.
Jag anser inte att det är någon lovande väg.
Denna snedvridning måste övervinnas.
Vid nästa regeringskonferens måste naturligtvis också artikel 202 ändras genom att man skapar en rätt till återkallande.
Men också nu kunde kommissionen visa sin goda vilja och klargöra att man inte vill förändra balansen mellan institutionerna bakvägen.
Som parlament är vi skyldiga samhället detta, ty parlamentarisk verksamhet innebär inte bara kontroll, utan också utformning.
Jag vill inte överlåta det åt några som helst kommittéer, vars styrelser inte på något vis är demokratiskt legitimerade, och där inte parlamentet varit med och valt ut dem, som exempelvis i Förenta staterna.
(Applåder)
