# ID: svediakorp-gov417553
# author: Karas (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 441
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionsordförande, mina damer och herrar!
I anslutning till det som Stenzel sade anser jag att vi aldrig för sent och heller aldrig för tidigt kan föra en sådan debatt.
Just i denna stund anser jag att händelserna under förra veckan har fört in mer allvar i politiken, och att mer krav på politiken ställs från medborgarnas sida.
Det innebär en chans att bidra till en renässans för politiken, men också till en seriös renässans för samarbetet mellan de styrande, de ansvariga och medborgarnas företrädare, nämligen parlamenten.
Vi bör också betrakta denna debatt på så sätt.
Men när ni redan i inledningen i ert dokument skriver att medborgarna upplever mer misstroende, mer ointresse, mer vanmakt, så ger jag er rätt, men ni skriver i det andra stycket att detta känner man mycket väl till i de nationella parlamenten och regeringarna, men särskilt akut är det för Europeiska unionen.
Här ser jag ett problem, just i denna formulering.
Parlamentet och kommissionen uppför sig som om det å ena sidan funnes de nationella regeringarna och de nationella parlamenten, och å andra sidan Europeiska unionen.
Just denna motsägelse - här medlemsstater, där europeiska institutioner - är det som medborgarna upplever.
Vi måste ju äntligen klargöra detta: Europeiska unionen är vi alla!
Det finns ju nästan inget europeiskt beslut utan att de nationella regeringarna är med, men det finns många europeiska beslut utan att Europaparlamentet är med och beslutar.
Frågan om medbeslutandebefogenhet skapar öppenhet, offentlighet och dialogförmåga och är därför utgångspunkten för en klar makt- och uppgiftsfördelning.
Ni skriver om styrelseformerna.
Jag kräver mer initiativ från kommissionens sida, som inte inriktar sig på en minimikonsensus gentemot rådet, utan på de europeiska nödvändigheterna.
Ni skriver om samarbetet med regionerna, men i det belgiska ordförandeskapets förslag för konventet är Regionkommittén inte alls fullständig medlem av konventet.
Det behöver vi dock.
Vi talar om mer information, men vårt agerande inskränker sig till att ge medlemsstaterna pengar för sitt informationsarbete, och medlemsstaterna återigen informerar inte sina parlament i någon tillräcklig utsträckning om sina beslut i rådet, och utesluter därför medborgarna från de europeiska besluten.
Till slut begär jag också förslag till sanktioner vid ekonomiskt missbruk av EU-medel, eftersom detta leder till misstroende från medborgarnas sida gentemot institutionerna.
Det som Europa gett sig in i, måste Europa också praktisera - från de europeiska institutionerna och ända ned till den minsta kommunen.
(Applåder)
