# ID: svediakorp-gov417536
# author: Schwaiger (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 610
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr kommissionsordförande, kära kolleger!
Europeiska unionen har under de 51 år den existerat, alltsedan början av den europeiska enandeprocessen, alltsedan Robert Schumans förklaring, en lång framgångsrik historia bakom sig.
Via den gemensamma marknaden, den gemensamma valutan och ansatserna i den europeiska utrikes- och säkerhetspolitiken har vi blivit ett område av fred, rättvisa och säkerhet, och vi är här en förebild för många regioner i världen.
Men varför blir de olika institutionernas agerande i Europeiska unionen inte så väl mottaget hos våra medborgare som man egentligen kunde förvänta sig?
Varför saknas det så ofta en positiv resonans?
Frågan inställer sig naturligtvis genast: Vad är det för fel på Europeiska unionens image utåt, och vad är det för fel med sättet som vi sammanställer och genomför vår politik på?
Denna frågeställning är naturligtvis grundvalen för kommissionens dokument, för kommissionens vitbok av den 25 juli i år, och vi är mycket glada över att kommissionens ordförande Prodi i dag för andra gången diskuterar denna fråga med oss och - som nyss har skett - även erbjuder samarbete i en gemensam arbetsgrupp.
Jag anser att det är ett utmärkt förslag, som vi egentligen bör ta fasta på snabbt och konstruktivt.
Frågan är alltså: Varför är denna image bland allmänheten i Europeiska unionen - jag vill inte säga så dyster, men så full av fläckar, trots att vi inte kan säga att Europeiska unionen går från misslyckande till misslyckande?
Jag tror att det är avgörande, det som kommissionen säger i början av vitboken, nämligen att man åter måste koncentrera sig på sin kärnverksamhet.
Kommissionen får inte trassla in sig i en mängd enskilda förslag och beslut, där man i praktiken inte alltid exakt kan urskilja den röda tråden i strategin för de gemensamma politikområdena.
Här inställer sig ännu några frågor för min del, som vi först måste fördjupa oss i, innan vi kan finna de erforderliga svaren på dem.
Vi noterar gärna att kommissionen har underkastat sina hittillsvarande åtgärder - jag tror att det är nödvändigt för alla institutioner - en kritisk inventering och sedan, efter diskussion med oss, även kommer att acceptera de nödvändiga förändringarna.
Vi stöder också kommissionens avsikt att koncentrera sig på vissa områden, varvid vi dock måste säga att kommissionen då även måste åstadkomma ett motsvarande pressarbete.
Man måste entydigt och klart förklara för medborgarna vilken den europeiska lagstiftningen är och hur den skall genomföras.
En annan viktig punkt spelar här en roll.
Det är ingen mening med att kommissionen - och jag tror att man nu också redan i stor utsträckning har frångått detta - bildar egna understrukturer i områdena.
Man bör vid genomförandet av gemenskapens lagstiftning stödja sig på de befintliga statliga organen på det nationella, regionala och lokala området.
Det bör inte vara så att kommissionen organiserar även det direkta samarbetet ända ned till det minsta förvaltningsområdet och till den sista medelstora staden; detta samarbete är viktigt för informationen till medborgarna, men det bör också finnas en motsvarande interaktion.
Kommissionens ramlagstiftning bör motsvara möjligheten till genomförande på den regionala och nationella nivån, och här tycks det mig som om kommissionens första förslag av den 25 juli alltför mycket suddar ut de olika nivåerna.
Därför: Samreglering?
Öppen samordning?
I vilken utsträckning skall man ha europeiska byråer, eller skall man inte ha det?
Alla dessa frågor borde vi också diskutera i vår gemensamma arbetsgrupp.
