# ID: svediakorp-gov417529
# author: Wallström (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 910
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Först av allt skulle jag vilja tacka parlamentets ansvariga utskott och deras föredragande.
Dessa förslag är slutprodukten av en lång diskussionsprocess som inleddes av kommissionen för tio år sedan.
Det koncept som föreslås av kommission är att låta EKSG: s tillgångar återgå till gemenskapen när fördraget löper ut och att endast använda de medel som utvinns ur dessa tillgångar för att finansiera forskning inom områden relaterade till stål- och kolindustrin.
Detta koncept har diskuterats med näringslivet, arbetsmarknadens parter, Europaparlamentet och medlemsstaterna, och godkändes slutligen av alla parter.
Medlemsstaterna har haft stor delaktighet i denna diskussion, vilket är fullständigt försvarbart, eftersom de gemensamt utgör ägare till EKSG: s tillgångar.
Hade ingen enighet kunnat uppnås bland medlemsstaterna hade tillgångarna helt enkelt tillfallit desamma, i enlighet med internationella rättsprinciper.
Europeiska rådet har givit oss detaljerad vägledning i ämnet, först på det europeiska toppmötet i Amsterdam 1997 och sedan mer nyligen på regeringskonferensen i Nice förra året.
Vid detta senare tillfälle antog medlemsstaterna ett protokoll med anknytning till Nicefördraget som specificerar arrangemangen kring utlöpandet av detta fördrag.
Kommissionen är förbunden att respektera de beslut som fattats i Nice.
Det är mot denna bakgrund som kommissionen måste bemöta era ändringsförslag.
Ni har begärt att alla tre besluten skall antas genom medbeslutandeförfarandet.
Jag är ledsen att behöva säga att kommissionen inte kan bevilja denna begäran.
Vad gäller rambeslutet har beslutsförfarandet redan överenskommits vid regeringskonferensen i Nice.
Vad gäller de två besluten kring riktlinjerna på det ekonomiska området och forskningsområdet har kommissionen följt samma linje som vid andra liknande förslag vad gäller forskningspolitik eller vår budgetförordning.
Europeiska unionens särskilda ramprogram för forskning och utveckling överlämnas t.ex. till parlamentet för yttrande, vilket även gäller budgetförordningen.
Om kommissionen avvek från denna linje skulle den inte handla enligt gällande bestämmelser.
Å andra sidan skulle jag vilja framhålla att parlamentets deltagande beträffande de föreslagna arrangemangen är betydligt starkare än vad gäller EKSG-fördraget.
Vad gäller budgeteringen av tillgångarna efter det att fördraget upphört att gälla samtycker kommissionen till att tillgångarna och utgifterna skall införlivas i Europeiska gemenskapens allmänna budget.
Det kommer dock att röra sig om öronmärkta intäkter, vilka enligt vår överenskommelse mellan institutionerna inte omfattas av budgetplanen.
Vi kunde därför inte ge vårt samtycke till förslaget om att helt enkelt införliva tillgångarna och utgifterna i kapitel III, den interna budgetpolitiken, och att stryka varje hänvisning till öronmärkta intäkter.
Ni antydde även att kommissionen inom två år, senast den 24 juli 2004, skulle komma att lägga fram förslag om att vidareutveckla den forskningsfond som upprättas till följd av att EKSG löpt ut till en europeisk forskningsstiftelse som täcker alla forskningsområden även utöver stål och kol.
Jag är medveten om att en sådan stiftelse har föreslagits vid flera tillfällen.
Jag har noterat att motsvarande ändringsförslag endast hänför sig till förslaget till beslut beträffande forskningsriktlinjerna.
Ur juridisk synpunkt fastställer forskningsriktlinjerna de tekniska föreskrifterna vad gäller genomförandet av forskningsaktiviteter, men de är inte tillräckliga vid institutionella frågor av denna typ.
Förslaget att upprätta en forskningsstiftelse har redan i huvuddrag lagts fram för kommissionen vid flera tillfällen, särskilt under diskussionen i rådet, men har avvisats.
Det första skälet är att förvaltningen av EKSG-fonderna efter den 23 juli 2002 kommer att involvera tre aspekter: för det första förvaltningen av rådande EKSG-förpliktelser från och med den dagen fram till dess att de löper ut - och de är i en del fall giltiga i 20 år eller mer; för det andra den ekonomiska förvaltningen av EKSG: s tillgångar; och för det tredje förvaltningen av forskningsfonden som finansieras genom de medel som genereras av den ekonomiska förvaltningen.
Dessa tre aspekter är därför nära förbundna med varandra och det är inte möjligt att isolera någon av dem.
Det står vidare klart att en majoritet av medlemsstaterna motsätter sig att forskningsfonden skall drivas i form av stiftelse.
Den mycket låga summa som den föreslagna forskningsfonden representerar skulle när allt kommer omkring inte motivera upprättandet av en stiftelse.
Den mest förnuftiga lösningen är därför att kommissionen som hittills har administrerat all verksamhet inom EKSG fortsätter att göra så.
Slutligen har jag med särskilt intresse noterat er begäran att miljöhänsyn skall ges prioritet i verksamheten inom denna kol- och stålforskningsfond.
Jag är glad över att kunna säga att aktuella forskningsprojekt som finansieras genom EKSG-fördraget redan lägger stor vikt vid renare tekniker, energibesparing och miljöskydd inom såväl kol- som stålsektorn.
Jag kan försäkra er att vi kommer att fortsätta att lägga stor vikt vid dessa aspekter såväl som vid frågan om säkerhet på arbetsplatsen i de forskningsriktlinjer vi nu föreslår.
Låt mig avslutningsvis svara på Mombaurs fråga kring den specifika problemställningen beträffande den rättsliga grunden för kommissionens treåriga förslag.
Som ni känner till baseras dessa på ett protokoll som är knutet till Nicefördraget och vi måste nu fundera över hur vi skall hantera den osäkerhet som råder kring fördragets ikraftträdande.
Kommissionen utreder för närvarande denna fråga och överväger alternativa lösningar.
Mitt svar måste bli att vi kommer att vara tvungna att fortsätta att titta på denna speciella fråga.
Tack ännu en gång för den omsorgsfulla analysen av kommissionens förslag, era bidrag till denna diskussion och för er uppmärksamhet.
