# ID: svediakorp-gov417522
# author: Linkohr (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 757
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag håller med Turchi.
Det som rådet utsätter oss för är verkligen magstarkt.
I Nice svär man på de demokratiska grundvärderingarna och i samma andetag upplöser man EKSG-fördraget och inrättar en forskningsfond utan att parlamentet över huvud taget har en möjlighet att vara med och besluta om det.
Det måste jag säga är verkligen magstarkt!
Till själva saken än en gång.
Egentligen håller vi här begravningstal, ty vi begraver ett fördrag, som lade grunden till Europeiska unionen för nästan 50 år sedan, men det är en märklig död.
Det är en död med en pånyttfödelse, ty ur detta fördrag har andra fördrag uppstått och på dess anda vilar när allt kommer omkring Europeiska unionen.
I detta sammanhang skulle jag vilja påpeka att Robert Schuman på den tiden vid konferensen i Paris den 9 maj 1950 - den 9 maj är ju vår europeiska högtidsdag - hävdade att detta var den första etappen för den europeiska federationen.
Han talade inte om en sammanslutning av nationalstater utan om en europeisk federation och han visade sig därmed vara en mycket mera framsynt man än många av våra ledande politiker och även än en del kolleger, vilka fortfarande vägrar att ta ordet federation i sin mun.
Jag påpekar detta eller antar att detta också omnämns på det sättet i historieböckerna.
För det andra: Detta fördrag skall nu ge upphov till en forskningsfond.
Turchi har påpekat detta, och det är i och för sig också förnuftigt, att man inte bara ger tillbaka pengarna till medlemsstaterna, utan att man placerar dem i en fond, ur vilken kol- och stålforskning skall finansieras i framtiden.
Nu skapar detta visserligen problem.
För det första kontrolleras denna fond inte av parlamentet.
Det är den motsägelse som jag nämnde tidigare.
För det andra skapar den problem med ramprogrammet för forskning.
Hur är det med avgränsningen mellan ramprogrammet för forskning, som vi har beslutat om här i demokratisk ordning, och forskningsfonden?
För det tredje: Vad händer med kandidatländerna?
Varje kandidatland måste egentligen, om det vill höra till forskningsfonden, först göra en inbetalning till denna forskningsfond för att kunna ta del i den.
Detta skapar flera klasser inom forskningen i Europeiska unionen.
Jag föreslår - och detta förslag har även utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi gjort till sitt - att vi upphäver denna konflikt, och det på ett positivt sätt, därigenom att vi av denna forskningsfond under de kommande åren gör en forskningsstiftelse som uppstår vid sidan av ramprogrammet för forskning, en forskningsstiftelse i vilken medlemsstaterna, men även privatpersoner - och jag tänker framför allt på privatpersoner - kan sätta in medel för att vid sidan av kol och stål även finansiera andra forskningsprojekt.
Lyckligtvis har vi med tiden fått många förmögna människor, som inte vet vad de skall göra med sina pengar när de har nått en viss ålder, och som också donerar pengar.
Stiftelser bildas och med hjälp av sådana donationer kan denna stiftelse byggas upp, och den kan därigenom ägna sig åt frågor som är betydligt mer omfattande än bara kol och stål.
Jag hoppas att parlamentet bifaller denna rekommendation.
Följden skulle bli, att kommissionen då också måste ta ställning till frågan och kanske lägger fram en rapport om hur man skulle kunna förverkliga detta.
I Tyskland har vi erfarenhet av detta.
Vi har vid sidan av det statliga forskningsstödet en forskningsstiftelse, som fungerar väl sedan tjugotalet och med ringa byråkrati berikar forskningen i Tyskland.
Om man kunde göra detta på europeisk nivå, så vore det ingen dålig idé.
Ett sista påpekande: Ändringsförslag 1 till 5 i mitt betänkande beror på ett misstag.
Jag rekommenderar att vi inte röstar om dem.
De finns ändå med i betänkande Turchi och dess ändringsförslag och tas alltså upp till behandling där.
Jag rekommenderar alltså att vi inte röstar om dem.
För övrigt har de heller inte blivit föremål för omröstning i utskottet.
Det rör sig här verkligen om ett misstag.
För övrigt hoppas jag att det ur denna forskningsfond under de närmaste fem eller sex åren faktiskt kommer fram ett andra forskningsstöd i Europeiska unionen.
Därigenom skulle vi rätta till detta odemokratiska fel, som faktiskt är oacceptabelt i vår tid.
