# ID: svediakorp-gov417496
# author: Blokland (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 579
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
En europeisk politik för att åtgärda miljöproblem är berättigad med tanke på att luft- och vattenföroreningar inte begränsar sig till våra länders gränser.
Detta är lyckligtvis inte fallet vad beträffar buller.
Jag är glad över att jag i Amsterdam inte besväras av det buller som produceras i Milano eller Aten.
Buller är med andra ord ett lokalt eller regionalt problem.
Den inre marknaden berättigar till en miljöpolitik på europeisk nivå vilket befrämjar rättvis konkurrens.
Detta innebär alltså att europeiska krav kan ställas på produkters och processers säkerhet och miljövänlighet.
Tydliga exempel i fråga om produkter är emissionskraven för bilar, lastbilar och maskiner.
Exempel i fråga om processer är avfallsförbränning och energiproduktion.
I samband med sund konkurrens kan europeiska bullerstandarder även fastställas för produkter, som exempelvis nyttofordon, motorcyklar, maskiner, tåg och flygplan.
För processer är det här inte aktuellt med tanke på att det inte är fråga om gränsöverskridande effekter.
Med andra ord: jag är för europeiska standarder för tysta däck, men jag är emot att kullerstenarna måste rivas upp från Bryssels gator till följd av en europeisk bullerpolitik.
Redan nu går rådet mycket långt med direktivet om buller.
Parlamentets ändringsförslag går ännu längre och de flesta kan jag därför inte stödja.
Inte heller ser jag nyttan med en europeisk bullerkarta.
Medlemsstaterna kan själva kartlägga bullret om de vill det.
Även om vi hade en sådan karta så skulle jag inte vilja ha någon europeisk politik i fråga om omgivningsbuller.
Flygplansbullret är ett problem för sig.
Förra veckan besökte jag ICAO-konferensen i Montreal för Europaparlamentets räkning.
Tyvärr visade det sig att det utanför Europa knappast fanns något stöd för strängare bullerstandarder för flygplan.
Även strängare standarder för flygplatser är något som är omstritt.
Ändå är jag fortfarande av den åsikten att flygplatsledningarna måste kunna föra en egen kraftfull politik genom att vägra dem som orsakar alltför mycket buller.
Flygplansbuller är framför allt ett problem för människor som bor i närheten av en flygplats.
I princip borde det här problemet således lösas lokalt, det vill säga av behöriga flygplatsmyndigheter.
Det här arbetar man redan med på olika flygplatser genom att utfärda flygförbud för de allra bullrigaste flygplanen eller för vissa nattflygningar.
Nackdelen i det här sammanhanget är att problemet kan förflyttas.
På samma gång kan flygplatser i gränsområden orsaka extra problem.
Det sistnämnda måste de berörda medlemsstaterna lösa sinsemellan.
Här måste jag också påpeka att vi inte får överdriva problemet.
Om jag vill flyga till Strasbourg så kör jag inte till Rom först, eftersom det till följd av konkurrensfördelar är billigare att flyga därifrån än från Amsterdam.
Vad flygplanen själva beträffar så är problemet tekniskt sett inte så stort.
Med hjälp av modern teknik är det möjligt att producera flygplan som producerar sex gånger mindre buller än flygplan som byggdes för trettio år sedan.
Med tanke på att flygplans livslängd är ungefär trettio år så låter de här tekniska förbättringarna emellertid vänta på sig länge.
Frågan är om den här långa väntan är önskvärd.
Jag tycker inte det.
Om vi verkligen vill göra någonting åt flygplansbullret så måste de tekniska förbättringarna genomföras snabbare.
De extra kostnaderna för detta tillkommer självfallet resenärerna.
De måste till fullo inse de verkliga kostnaderna för att flyga.
