# ID: svediakorp-gov417481
# author: Thomas-Mauro (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 316
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Min kollega De Veyrac, vice borgmästare i Toulouse, erinrade om den tragiska händelse den 21 september 2001 då lagret med ammoniumnitrat exploderade på den kemiska fabriken AZF i Toulouse, orsakade 29 människors död och skadade 2 500.
En sådan katastrof kräver att behöriga myndigheter meddelar de exakta orsakerna till explosionen, av respekt för offren, deras familjer och alla grupper som lever i närheten av en Sevesoklassad anläggning.
Rör det sig om en olycka, ett sabotage eller ett terroristattentat?
Innan vi anklagar de kemiska industrierna för att inte följa försiktighetsprincipen, bör vi ta fasta på de analyser som gjorts av kemister och specialister på ammoniumnitrat, som hävdar att det saknas grund för teorin om att ämnets långsamma sönderdelning gav upphov till explosionen.
Ammoniumnitrat är ett stabilt ämne, och forskarna framhåller att ett sådant ämne inte kan explodera om inte en kraftig värmekälla tillförs.
Detta framgår också av tidigare svåra olyckor, som i Silesien 1921, i Texas 1947, i Brest i Frankrike 1947.
Dessutom ifrågasätter personalrepresentanterna från AZF med bestämdhet att fabriken beskrivs som en " skrotfabrik ".
Vilken än orsaken är vore det klokt att göra en inventering av de farligaste industrianläggningarna och placera dem långt bort från bostäder.
Däremot är det förstås otänkbart att i lag förbjuda etablering av kemiska riskindustrier.
Dessa skulle då tvingas att etablera sig utomlands med de ekonomiska och moraliska konsekvenser man kan föreställa sig.
Vi måste säkerligen skärpa den europeiska lagstiftningen som är från 1982 och 1996, och som inte är retroaktiv, öka kontrollavdelningarnas och kontrollförvaltningarnas vaksamhet på Sevesoklassade industrianläggningar, eller kontrollera tillträdet till farliga anläggningar.
Vilken strategi som bör användas kommer att vara avhängigt vad som framkommer under utredningen och vi hoppas att utredningsresultaten inte kommer att innehålla några tveksamheter.
