# ID: svediakorp-gov417478
# author: Ries (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 526
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, kära kolleger!
Jag vill å den liberala gruppens vägnar instämma med föregående talare och även vi uttrycka vår solidaritet med familjer och anhöriga till offren och med alla invånare i Toulouse.
Mot bakgrund av tillgängliga rättsliga uppgifter och i väntan på att den pågående utredningen skall avslutas, är frågan vem som skall fastställa orsakerna till katastrofen och vilka lärdomar vi redan kan dra av denna dödsbringande explosion.
För det första upprepar sig historien, och det är smärtsamt, mycket smärtsamt.
Trettiotre år efter Sevesokatastrofen, för att bara nämna den, har två europeiska direktiv, som syftar till att förse medlemsstaterna med en harmoniserad politik för att hantera större industriella risker, alltså inte varit tillräckliga för att undvika en ny mänsklig tragedi, en grym verklighet som visar på lagarnas begränsning, även om de är bindande och transnationella.
Vi bör undvika att bemöta denna industriella katastrof med ett tredje Sevesodirektiv.
För liberalerna är det framför allt viktigt att alla medlemsstater strikt tillämpar bestämmelserna i den befintliga lagstiftningen, i synnerhet Seveso II-direktivet från december 1996.
Detta erinrade kommissionären också om.
Och med överträdelseförfaranden som inletts mot sex medlemsländer, däribland Frankrike, har vi långt kvar till detta mål.
Kommissionär Wallström erinrade även om att ingen medlemsstat införlivat direktivet i tid.
Har verkligen industriidkaren som äger anläggningen uppdaterat säkerhetsrapporten under den senaste femårsperioden, enligt vad som uttryckligen krävs i en artikel av Seveso II-direktivet?
Det finns fog för den frågan.
Vid ett seminarium som hölls i Frankrike 1999 hade nämligen Europeiska unionens nätverk för respekt av rätten till miljön frågor kring ursprunget till en stor ammoniumläcka i fabriken Grande Paroisse, klassad som Seveso II-område, och pekade ut konstruktionsfel och bristande materieltillförlitlighet.
Man måste konstatera att försiktighetsprincipen inte har fått styra här.
Är det nödvändigt att påminna om att denna säkerhetsrapport utgör den oundgängliga grunden för alla strategier för förebyggande åtgärder och bekämpning av olika typer av svåra olyckor?
Jag kommer då till debattens centrala frågeställning, nämligen att kontrollera urbaniseringen kring industrianläggningar.
Berès berörde nyss detta.
Hela befolkningen föll offer för den massiva explosionen av kemiska produkter - arbetstagarna i fabriken givetvis, men även boende i grannskapet.
AZF-fabriken var inte något annat än en tidsinställd bomb placerad mindre än fem kilometer från centrala Toulouse, en stad med 400 000 invånare.
Detta exempel på en i snabb takt allt mer sammanhängande stadsbebyggelse är långt ifrån unikt för Europa.
Om man drar två linjer, den ena från London till Milano och den andra från Köpenhamn till Barcelona, och ritar 20 mil breda korridorer på var sida om armarna på detta kryss, kan man konstatera att 65 procent av vår befolkning och 80 procent av unionens industrianläggningar är koncentrerade till detta område, inklusive farliga anläggningar.
I Frankrike pågår en inhemsk debatt om risker i stadsområden.
Efter den exempellösa tragedi som Toulouse nyligen upplevt, förväntar sig 360 miljoner medborgare en verklig lokaliseringspolitik - här och nu.
