# ID: svediakorp-gov417475
# author: Wallström (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,040
# sentences: 52
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Fru talman!
Olyckan i Toulouse inträffade strax efter klockan 10 den 21 september vid Grande Paroisse-anläggningen i Toulouse.
Denna gödningsmedelsfabrik ägs av Atofina, TotalFinaElf Groups kemiska gren.
Bland andra farliga ämnen på platsen fanns avsevärda mängder av flytande ammoniak och klor, brännbara ämnen, fast ammoniumnitrat och gödningsmedel samt metanol.
Effekten av vad som verkar ha varit en massexplosion av ammoniumnitrat kändes långt utanför anläggningens gränser.
Enligt de senaste rapporterna omkom 29 människor, 30 personer ligger fortfarande på sjukhus och deras tillstånd bedöms som kritiskt, och totalt skadades runt 2 400 personer.
Olyckan påverkade också två andra kemiska fabriker i närheten.
Den gjorde ett stort antal hus obeboeliga och påverkade elförsörjningen.
Dessutom är de psykologiska efterverkningarna för invånarna, som först trodde att det var en terroristattack, också viktiga.
Detta är den kanske värsta olyckan i sitt slag i Europa sedan 1921, när en explosion vid BASF-företaget i Tyskland krävde 561 medborgares liv.
I förra veckan sammanträdde en representant från TotalFinaElf Group och ansvariga tjänstemän från mitt generaldirektorat för att kunna ge detaljerad information om olyckan.
Vidare har det franska miljöministeriet tillhandahållit information till kommissionen.
Exakt vad som orsakade olyckan är dock fortfarande okänt och de tre pågående utredningarna som utförs av Atofina, miljöministeriet och justitiekanslern kan komma att ta lång tid.
AZF täcktes in helt av Seveso II-direktivet, som ägnar sig åt att förebygga stora industriolyckor samt att begränsa olyckornas konsekvenser för människa och miljö.
Dess klassiska tillämpningsområde är kemiska fabriker och lageranläggningar.
Direktivet förpliktar anläggningarnas ledning att tillämpa en omfattande policy för att förebygga olyckor, ett system för säkerhetshantering och interna katastrofplaner.
Han / hon måste skriva en säkerhetsrapport och skicka den till de statliga kontrollmyndigheterna.
Dessa myndigheter har som uppgift att inspektera anläggningen med jämna mellanrum och skall också säkerställa att dess externa katastrofplaner tillämpas och testas med jämna mellanrum.
Dessutom måste allmänheten som bor i närområdet informeras om riskerna med anläggningen och hur de skall bära sig åt vid en olycka.
Direktivet trädde i kraft 1999 och ersatte det ursprungliga Sevesodirektivet från 1982 som antagits efter stora industriolyckor på 1970-talet.
Detta var den första gemenskapslagstiftningen inom området för industriell riskhantering.
Det är ingen hemlighet att medlemsländerna var sena med att införa Seveso II-direktivet i sina nationella lagar.
Inget medlemsland införlivade lagstiftning i tid eller anmälde detta till kommissionen i tid.
Därför inledde kommissionen överträdelseförfaranden mot alla 15 medlemsländerna på grund av inget eller ofullständigt meddelande om införlivande åtgärder.
Under tiden ledde detta till att kommissionen drog fem medlemsländer inför EG-domstolen: Belgien, Österrike, Tyskland, Irland och Portugal.
För Frankrike, beslutade kommissionen den 18 juli 2001 att vända sig till domstolen om ofullständig införlivning.
Jag vill dock klargöra i dag att anledningen till att ett domstolsförfarande inletts mot Frankrike inte på något sätt har att göra direkt med olyckan i Toulouse avseende eventuella överträdelser under Seveso II-direktivet.
För tillfället, trots rykten i pressen, har kommissionen inte sett några indikationer på brister vare sig av anläggningens driftsledning och dess efterlevnad av Seveso II eller av de franska kontrollmyndigheterna som ansvarar för inspektionen av anläggningen.
Enligt information från den franska miljöministern har riskanalys, inbegripet möjliga olycksscenarier, utförts av anläggningens driftsledning, men i dessa ingick inte en massexplosion av ammoniumnitrat.
De senaste uppdateringarna gjordes år 2000 och 2001.
Det fanns ett säkerhetshanteringssystem och anläggningen inspekterades ungefär två gånger per år.
Den senaste inspektionen ägde rum i maj 2001.
Det fanns interna och externa katastrofplaner.
En policy avseende fysisk planering, fastställd av prefekten, begränsade allt nybyggande i närheten av anläggningen.
Låt mig nu komma till uppföljningen.
Lite drygt en vecka efter olyckan är det fortfarande för tidigt att dra några slutsatser.
Den föreskrivande kommitté som inrättades enligt Seveso II-direktivet, med kommissionen som ordförande och bestående av representanter från alla medlemsländer, kommer att sammanträda den 10-12 oktober för att diskutera bland annat olyckan och dess uppföljning.
Vad blir det för efterverkningar av Toulouseolyckan på den förutsedda ändringen av Seveso II-direktivet?
Ni kommer kanske ihåg att jag, efter Baia Mareolyckan, cyanidutsläppet i Rumänien i januari 2000, inrättade en arbetsgrupp som lade fram sin slutrapport i december förra året.
Efter den katastrofala fyrverkeriexplosionen i Enschede i Nederländerna i maj 2000, anordnade mina tjänsteenheter parallellt två europeiska expertseminarier om pyroteknik och explosiva ämnen.
Expertisen och de resulterande rekommendationerna blev ett förslag till en ändring i Seveso II-direktivet som siktar på att bredda dess omfång och omfatta anläggningar som inte omfattades tidigare.
Ändringsförslaget har genomgått en offentlig rådfrågningsprocess som inbegriper alla intressenter och var förutsedd att antas av kommissionen i september.
Vi bör gå framåt med denna ändring.
Detta betyder inte att vi inte skall överväga Toulouseolyckan.
En synnerligen viktig aspekt som gjorde konsekvenserna av olyckorna i Toulouse och Enschede ännu värre är anläggningarnas närhet till bebodda områden.
Den nya artikel 12 om fysisk planering i Seveso II-direktivet siktar på lång sikt på att separera farliga industrianläggningar från bebodda områden eller andra områden som besöks av allmänheten.
Även om en sådan åtgärd tas med i gemenskapslagstiftningen för första gången är ett stort steg framåt, måste kommissionen och medlemsländerna fortfarande samla erfarenheter genom dess tillämpning.
Dessutom gäller denna åtgärd planerandet av nya industrianläggningar och nya bostadsområden.
Den gäller inte retroaktivt för redan befintliga situationer, såsom Toulouse, där ökad befolkningstäthet ledde till att bostadsområden ständigt spreds närmare en industrianläggning som har funnits sedan 1920-talet.
För att hjälpa medlemsländerna med tillämpningen av denna åtgärd har ett vägledande dokument om fysisk planering publicerats 1999 och planeringen för ett europeiskt seminarium om fysisk planering, med Frankrike som värdland, var igång redan innan olyckan i Toulouse.
I en nära framtid kommer mina tjänsteenheter att utöka samarbetet med medlemsländerna för att utveckla en passande lagstiftande eller icke lagstiftande uppföljning av olyckorna i områdena för fysisk planering, harmonisering av allmänna metoder för riskbedömning och kartläggning av risker.
