# ID: svediakorp-gov417414
# author: Lulling (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 313
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. (DE) Lika lön för lika och likvärdigt arbete för män och kvinnor är något som vi har diskuterat sedan mina tidigaste ungdomsår, och det var inte i går.
1951 fick vi Internationella arbetsorganisationens överenskommelse om lika lön.
Och 1958 fick vi ju även artikel 119 i EEG-fördraget.
Men, som alltid när det handlar om att ge kvinnor samma rätt och möjligheter i vilka situationer i livet det än gäller, har inte bara politikerna utan tyvärr även de ännu i dag till stora delar manligt styrda fackföreningarna mycket svårt att tillämpa principen om lika lön för lika och likvärdigt arbete.
Sedan 1975 existerar direktivet om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning rörande tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män.
Det finns åtgärdsprogram och en gemenskapsstrategi för kvinnors och mäns lika värde.
Det finns otaliga resolutioner och riktlinjer.
Det finns en plattform för åtgärder från FN: s kvinnokonferens i Peking 1995.
Och nu har vi ett betänkande som - med tanke på det faktum att löneskillnaderna mellan kvinnor och män i genomsnitt fortfarande ligger på nästan 30 procent i EU - säkerligen inte är överflödigt, för inte minst när det gäller kvinnopolitik så vet vi att droppen urholkar stenen.
I denna resolution, som jag röstar för, har vi i 17 skäl och 19 punkter lagt fram många goda och användbara förslag till hur vi skall få bukt med dessa löneskillnader som i förlängningen också leder till lägre ålderspensioner den dag kvinnorna går i pension, alltså till en livslång diskriminering.
Det är uppenbart att detta ställer särskilda krav på arbetsmarknadens parter men även på modet hos de berörda kvinnorna och deras företrädare, framför allt inom kvinnoorganisationerna.
Egentligen har vi ju tillräckligt stabila rättsliga underlag för att kunna väcka åtal mot lönediskriminering.
