# ID: svediakorp-gov417403
# author: Korakas (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 444
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. (EL) Den asymmetriska kapitalistiska utveckling som kännetecknar EU: s ekonomier bekräftas av utvecklingen under det senaste årtiondet, under vilket asymmetrin ökade mellan medlemsstaterna i de rika och de mindre utvecklade regionerna, även inom en och samma EU-medlemsstat.
I stället för mindre skillnader och sammanhållning ser vi större skillnader, vilket leder till en ökad polarisering mellan rikedom och fattigdom.
I betänkandet erkänns också att i det inom EU fortfarande råder " stor regional obalans i fråga om den ekonomiska och sociala utvecklingen " och att denna obalans till och med tenderar att skärpas inom vissa medlemsstater.
Hälften (47 procent) av inkomsterna inom EU är koncentrerade till den dominerande triangeln (Yorkshire, Franche-Comté, Hamburg), trots att området bara omfattar en sjundedel av EU: s yta och en tredjedel av dess befolkning, samtidigt som 18 procent av unionens befolkning har en inkomst under existensminimum.
Dit leder strategierna för " arbetskraftens rörlighet ", som förstärker befolkningskoncentrationen och koncentrationen av rikedom till unionens centrala, rika delar, de flexibla sysselsättningsformerna, den ohämmade privatiseringen och anpassningen av all nationell politik och gemenskapspolitik till lagen om vinst.
I stället för nya arbetstillfällen ser vi massavskedanden och en snabbt växande arbetslöshet.
Man säger i betänkandet att arbetslösheten i de tio fattigaste regionerna uppgår till 23 procent.
I de stater som utgör de främsta mottagarna av medel från strukturfonderna - Italien, Spanien och Grekland - visar en jämförelse mellan den officiella arbetslösheten 1988 och 1998 på en tydlig ökning, framför allt i Grekland, där den från att ha legat på 6,7 procent 1988 ökade till 11,7 procent 1998, det vill säga den ökade med ungefär 75 procent.
Dessa strukturinsatser har egentligen inte syftat till att utveckla de olika regionerna, med beaktande av deras egenart, utan till att öka storkapitalets vinster.
Medlen i strukturstöden är, å ena sidan, otillräckliga och begränsade, å andra sidan, återgår 30-40 procent av den sammanlagda finansiering som går till de fattigare medlemsstaterna till de rikare till följd av köp av sakkunskap och kapitalutrustning.
Priset för finansieringen har varit att avskaffa traditionella produktionssektorer, byta ut grödor, förstöra jordbruksprodukter och låta regioner avfolkas.
De fattiga folklagren betalar följderna, medan vinsterna hamnar hos de monopolistiska monstren och de parasiter som finns runt dessa, eftersom gemenskapsmedlen är " judaspengarna " för EU-inträde och på sätt och vis utgör ett slags ersättning till storkapitalet för att de ger upp en stor del av protektionismen inom ramen för den nationella marknaden.
