# ID: svediakorp-gov417400
# author: Korakas (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 394
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. (EL) Den uppreklamerade ekonomiska och sociala sammanhållningen utgör ett medvetet försök att vilseleda Europas folk och underkasta dem en politik som syftar till att tjäna storkapitalet.
Det är inte bara vår bedömning att det inom kapitalismens ramar är den obönhörliga lagen om asymmetrisk utveckling som styr; verkligheten och de uppgifter som kommissionen lämnar i sina rapporter bekräftar att vi inte kan tala om mindre skillnader, utan tvärtom om större skillnader, mellan gemenskapens medlemsstater, mellan de rika och fattiga regionerna och även mellan regioner inom en och samma medlemsstat.
Ett typexempel är Grekland, vars bruttonationalprodukt i regioner som Epirus, Lesbos och Peloponnesos har minskat i stället för ökat.
Inkomsten per person i Hamburg är 440 procent högre än motsvarande inkomst i Epirus, som är EU: s fattigaste region.
I Grekland och Portugal har 22 procent av befolkningen en inkomst under existensminimum.
EU: s beslut förvärrar de sociala och ekonomiska motsättningarna ytterligare, i det att de tjänar de monopolistiska syftena.
EMU och stabilitets- och tillväxtpakten berövar medlemsstaterna möjligheten att bedriva penningpolitik och påtvingar dem budgetdisciplin, med minskade sociala utgifter och offentliga investeringar som följd.
Särskilt negativa för människornas inkomster och landets ekonomi är privatiseringarna och, mer allmänt, strukturomvandlingarna, som främjas genom avregleringen av marknaderna och bakåtsträvande beslut för arbetsmarknaden.
Atypiska arbetsformer, korttids- och tillsvidareanställningar, deltidssysselsättning och förändringar i de sociala trygghetssystemen, i kombination med en koncentration av kapitalet, förvärrar dagens oacceptabla situation.
De strukturinsatser som finansieras med gemenskapsmedel syftar egentligen inte till att utveckla de olika regionerna.
De utformas inte med hänsyn till regionernas särart och relativa fördelar, utan på grundval av storkapitalets krav på ökad lönsamhet och strävan att nå målen i stabilitets- och tillväxtpakten.
Resultatet av denna politik är att betydande medel används till " propagandaprojekt ", till att avveckla traditionella produktionssektorer och till infrastrukturprojekt som främjar det privata kapitalet, underlättar avregleringen av marknaderna och monopolens okontrollerade framfart.
Arbetstagarna kämpar mot dessa politiska syften och strävanden från EU: s sida och mot de negativa följderna av dessa, som de fattiga folklagren, arbetstagarna och pensionärerna, de små- och medelstora jordbruken samt småföretagen, främst inom processindustri och handel, betalar och kommer att betala.
