# ID: svediakorp-gov417371
# author: Reding (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,417
# sentences: 56
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Tack, fru talman!
Att i Europaparlamentet få höra att det finns tid för att tala, efter tio år som ledamot, är nästan ett mirakel.
Fru talman, mina damer och herrar!
Kommissionen gläds åt det fördjupade sätt på vilket parlamentet granskat detta förslag.
Till herr Watson skulle jag vilja säga att vi verkligen har uppskattat hans arbete.
Ändringsförslagen kommer säkerligen genom sitt antal och sin kvalitet att berika debatten, vid ett avgörande tillfälle för utformningen av en gemensam politik på asylområdet.
Jag skulle först av allt vilja placera förslaget i dess sammanhang.
Europeiska rådet i Tammerfors ville inrätta ett europeiskt gemensamt asylsystem och fastställde ett system i två etapper.
Till att börja med antagande av gemensamma miniminormer inom de områden som räknas upp i artikel 63 i fördraget, och sedan utformning av ett gemensamt förfarande och en gemensam stadga för människor som omfattas av internationellt skydd.
Genomförandet av den första etappen innebar att kommissionen tar ett antal lagstiftningsinitiativ, vilket för övrigt gjordes i och med antagandet den 12 september av ett förslag till direktiv om fastställande av stadga och formerna för extra skydd.
Den rundan är därför avslutad i dag.
Och i sitt meddelande i november 2000 - ert parlament skall uttala sig om detta meddelande den 2 oktober, fru talman - föreslog kommissionen att man skulle gå vidare till nästa steg enligt en särskild metod.
Kommissionen avser att lägga fram denna metod i meddelandet och vi kommer att ta lärdom av ett första arbetsår och lämna förslag till nya impulser, inför Europeiska rådet i Laeken.
Det förslag vi i dag diskuterar är en av de viktigaste men också känsligaste beståndsdelarna i detta system.
Förslaget har bl.a. förberetts på grundval av lärdomar från ett stort samråd, med utgångspunkt från ett arbetsdokument som lades fram i mars 1999.
Europaparlamentet hade tillfälle att uttala sig i juni 2000 och kommissionen tog stor hänsyn till de rekommendationer som då lämnades.
Dagens resolution, fru talman, kommer vid ett vägskäl i frågan.
Det belgiska ordförandeskapet avser nämligen att, med stöd av kommissionen, utnyttja de kommande månaderna för att åstadkomma avgörande framsteg när det gäller asylfrågan.
Detta ärende borde, liksom invandringen i allmänhet, vara en av nyckelbeståndsdelarna i översynen efter halva tiden av genomförandet av besluten från Tammerfors, och det kommer alltså att göras av Europeiska rådet i slutet av året.
Inför denna framtidsutsikt borde ministerrådet inom kort, den 27 och 28 september, ha en första debatt på grundval av frågor vars svar kommer att vara ett villkor för den ambitionsnivå vi alla har tillsammans i frågan.
För vi måste komma ihåg att målet faktiskt är att föra nationella bestämmelser om förfaranden närmare varandra.
Jag skall tillägga att denna insats kommer att utvidgas till två andra förslag, till villkoren för mottagande av asylsökande och fastställande av vilken stat som är ansvarig för granskningen av en asylansökan.
De tre texterna är för övrigt förbundna med varandra.
De bör ses som en helhet och jag tror för övrigt att parlamentet alltid har sett det på det sättet.
Om ni tillåter skulle jag vilja uppmana parlamentet att så snart som möjligt yttra sig om dessa två andra initiativ.
När det närmare bestämt gäller förfarandena får man inte dölja att ståndpunkterna står mycket långt ifrån varandra på en rad viktiga punkter.
Det bör för övrigt inte förvåna oss heller tror jag, eftersom detta initiativ behandlar en rad tekniskt komplicerade frågor, vilket fortfarande är enkelt, men också politiskt känsliga frågor, något som i vårt nuvarande politiska läge verkligen är ett problem.
Den första behandlingen har heller inte avslutats ännu i rådets tekniska instanser.
Medlemsstaternas delegationer har alltså inte haft möjlighet att uttala sig om vissa betydelsefulla bestämmelser.
Detta förklarar bl. a., fru talman, varför det nu är svårt att uttala sig på ett definitivt sätt om era ändringsförslag beträffande förfaranden för överklagande eftersom vi fortfarande inte förfogar över rådets analys och granskning.
Diskussionerna inom utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, liksom innehållet i det utmärkta förslaget till resolution som lagts fram av Watson, bekräftar känslan att det för närvarande finns en tydlig skillnad mellan Europaparlamentets grad av förväntan och rådets förmåga att åstadkomma en överenskommelse som är enhällig.
Kommissionen sitter lite grann mellan två stolar, om man så säger.
Men den har för avsikt att låta sig inspireras av ert yttrande, liksom de riktlinjer som skulle kunna komma fram ur ministerdiskussionen, för att sedan förbereda ett ändrat förslag, i syfte att underlätta en eventuell konsensus.
I detta sammanhang förefaller det grundläggande att bibehålla den balans som eftersträvas i det ursprungliga förslaget mellan dels strävan efter att konsolidera rättigheterna för den asylsökande, vi har den nödvändiga respekten för internationella instrument, och särskilt Genèvekonventionen, dels en fortsatt målsättning att förfarandena skall genomföras effektivt och snabbt och att det skall finnas en konvergensnivå som gör det möjligt att föregripa fenomenet med " asylum shopping ".
Det är anledningen till att kommissionen, jag upprepar det och jag skulle vilja säga det mycket tydligt till parlamentets föredragande, känner stor sympati för det allmänna synsätt som framgår av förslaget till resolution.
Men det kommer inte att bli möjligt att acceptera vissa av förslagen där det finns en tendens att ifrågasätta genomförandet av detta dubbla ändamål och som, när allt kommer omkring, skulle innebära att antagandet av en text, som vi så gärna vill ha, skulle omprövas.
Distinktionen exempelvis mellan normalt förfarande och påskyndat förfarande, som i verkligheten tillämpas, åtminstone virtuellt, i medlemsstaterna, är en central punkt i denna konstruktion.
Att godkänna ändringsförslag som syftar till att eliminera detta skulle innebära att möjligheterna att förslaget antas allvarligt skulle äventyras.
Kommissionen är däremot sannolikt beredd att beakta bokstaven eller andan, herr föredragande, i vissa ändringsförslag som kan förbättra skyddet för den sökande, utan att ifrågasätta den grundläggande distinktion jag talade om förut.
Kommissionen instämmer också i den oro som framgår av de olika ändringsförslagen som syftar till att ytterligare förbättra beslutskvaliteten, och samtidigt förbättra situationen för de sökande, och genom att syfta till att öka effektiviteten i de nationella instanser som behandlar förfarandena.
Lagstiftningsvägen är emellertid inte alltid den bäst avpassade för att uppnå en sådan målsättning, där genomförandet ofta beror på hur perfekta och konvergenta de administrativa tillämpningarna är.
Dessa standarder kommer mer sannolikt att uppnås genom att andra instrument för samarbete inrättas, bl. a. metoden för öppet samarbete som kommissionen föreslår skall utvidgas till asylområdet under de kommande veckorna.
Vissa ändringsförslag kommer för övrigt att passa i era resolutioner om överföringen av Dublinkonventionen till gemenskapsnivå och fastställandet av flyktingbegreppet, som jag fäste er uppmärksamhet på nyss.
Andra förslag bör också beaktas.
Kommissionen är därför positiv till en utökad koppling mellan detta direktiv och de internationella eller europeiska instrumenten på området mänskliga rättigheter.
Överensstämmelsen med den europeiska stadgan för de grundläggande rättigheterna måste särskilt tydligt bekräftas och säkerställas.
Det är också bra att belysa effekten av antagandet av en sådan text inom ramen för utvidgningen, liksom dess omfattning gentemot en uppdatering av dagordningen för internationellt skydd.
Jag tänker här särskilt på processen för globalt samråd, som initierades av FN: s flyktingkommissariat i samband med 50-årsfirandet av Genèvekonventionen.
Kommissionen kan slutligen bara instämma i er strävan efter att garantera en mer systematisk uppföljning av genomförandet av detta direktiv.
En sådan åtgärd är för övrigt nödvändig för att åtfölja och påskynda övergången till ett enda förfarande, som i Tammerfors fastställdes som den yttersta målsättningen för Europeiska unionen.
Fru talman!
Sammanfattningsvis vill kommissionen bekräfta att vi verkligen uppskattar kvaliteten i förslaget till resolution som lämnats i dag.
Vi instämmer i andan rent allmänt.
Men kommissionen måste samtidigt tydligt informera parlamentet om de aktuella svårigheterna.
Vi måste ta hänsyn till dessa krav vid förberedandet av vårt ändrade förslag och dessutom får man hoppas att Europeiska rådet i Laeken kommer att ge Europeiska unionen den nödvändiga impulsen för att äntligen konkretisera den ambitionsnivå som ställdes upp 1999 i Tammerfors.
