# ID: svediakorp-gov417369
# author: Santini (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 719
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Jag är ledsen att jag måste börja med att säga att detta förslag av flera skäl gör mig djupt besviken.
Även den debatt vi hittills har haft har gjort mig besviken, med några få undantag: det har varit en debatt i vilken vissa talare har visat att de inte riktigt vet var gränsen mellan medmänsklighet och släpphänthet, eller mellan nödvändiga kontroller och onödig grymhet går.
Framför allt har många visat att de inte förstår att rättsreglerna inte är gjorda av gummi, det vill säga att de inte är så elastiska som man skulle kunna vilja utan har fasta punkter, centralpunkter, som man inte kan frångå.
Skälet till att jag tycker att denna bestämmelse skall avslås är att den inte är balanserad.
Den gynnar på ett allt för uppenbart sätt den asylsökandes situation genom att den överdriver de värderingar som jag sammanfattade nyss och försätter medlemsstaterna och de berörda organen i en verkligt svår belägenhet när det gäller att seriöst bedöma om de sökande uppfyller kraven.
Ett annat skäl är att det verkar som om detta vore en rent teoretisk text, som är helt fristående från den verklighet där den med nödtvång, obönhörligen, skall tillämpas: vardagen i de länder - inte bara i mitt land, men särskilt i mitt land, Italien - där man dagligen har att tampas med problemet med okontrollerad invandring.
Ett annat skäl att ta avstånd från denna slags inställning är att staternas förfaranden när det gäller att bevilja flyktingstatus inte är särskilt homogena.
Detta gör att sekundärströmmar kan uppstå, det vill säga att flyktingarna kommer in via den mest liberala staten och sedan förflyttar sig till en annan, mer restriktiv stat, inom EU.
Förslaget visar att förslagsställarna inte ens har åtskillnaden mellan de tre olika ansökargrupperna helt klar för sig: de som förföljs politiskt enligt den tidigare nämnda Genèvekonventionen, de som flyr från krigsskådeplatser och de som invandrar av ekonomiska och yrkesmässiga skäl.
Man kan inte godta att tre så olika kategorier asylsökande skall falla under samma regelverk.
Dessutom verkar det som om kommissionen rent av vill göra asylförfarandet, mottagningen, enklare och utvidga det till att omfatta även personer vars omständigheter inte omfattas av varken Genèvekonventionens anda eller öppningarna vid rådsmötet i Tammerfors och inte ens heller i de uppdateringar som har gjorts i avdelning IV av Amsterdamfördraget.
Det som gör kommissionens förslag och utskottets förslag till rättsakt otillräckliga är den bristfälliga verklighetsförankringen.
Man föreslår bestämmelser av ordinärt snitt för att bemöta en allvarlig nödsituation.
Kom och titta på vad som utspelar sig längs de italienska kusterna sedan tio år tillbaka, kom och se under vilka förhållanden man arbetar för att ta emot människor, inte för att sätta dem i fängelse, så kommer ni att förstå hur otillräckliga dessa föreslagna åtgärder är.
Som jag sade tidigare skall man inte ställa medmänsklighet emot stränghet här: de båda kan gå hand i hand.
Om ni tänker på att det landstiger 300-400 flyktingar i Italien varje dag, 1 000 bara i går, inser ni att vissa försiktighetsåtgärder fordras, nej är oundvikliga.
Det är alltså inte rätt tillfälle att hänge sig åt sådana snyftvisor som jag hörde nyss, kära kolleger.
Det finns inga fall av omänsklig behandling, ingen slängs i provisoriska fängelser.
Flyktingarna tas emot och får mat och dryck.
Därefter identifieras de och klassificeras för att man skall kunna urskilja de illegala flyktingarna, som får avslag, från de äkta som får hjälp att stanna, liksom för att försöka identifiera brottslingar som har infiltrerat flyktinggruppen.
Således: ja till stränghet, inte släpphänthet.
Därför kommer vår grupp att stödja alla Schmitts ändringsförslag som syftar till att återställa ursprungstexten i betänkandet, den som innehöll mer rättvisa regler framför allt för de medlemsstater som befinner sig i dessa svårigheter.
Herr talman, kära kolleger!
Kort sagt: när de en gång har kommit igenom dörren i Italien får ni alla mer eller mindre hem dem till er, tack vare Schengen, både de som har sina papper i ordning och de oönskade.
