# ID: svediakorp-gov417367
# author: Hernández Mollar (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 381
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Detta är det första av en rad direktiv där syftet är att komplettera den första delen av tidsfristen för att på mer lång sikt införa ett gemensamt asylförfarande och en enhetlig flyktingstatus för de personer som beviljas asyl.
Detta är både andan och bokstaven i slutsatserna från Tammerfors och Amsterdamfördraget, även om vi får fortsätta att diskutera om den rättsliga grunden för det gemensamma asylförfarandet och flyktingstatusen.
Jag skulle mycket kort vilja delge kommissionen vissa tekniska reservationer angående detta förslag till direktiv.
Den första handlar om utökningen av miniminormer för asylförfarandena.
Jag anser att förslaget är alltför reglementsmässigt.
Ett gemensamt asylförfarande är inte ett enda förfarande, det handlar inte om ett och samma förfarande i alla medlemsstater.
Jag är rädd för att kommissionen möjligen har gått längre än vad som står i slutsatserna från Tammerfors.
Den andra reservationen berör kommissionens intresse av att reglera tidsrymderna.
Jag frågar mig nämligen: kan ett förfarande som tar lång tid medföra att de asylsökande avvisas?
Detta innebär inte att vi är för ett långt förfarande.
Men ur praktisk synpunkt har europeiska länder där det tar lång tid att behandla ett asylärende - över två-tre år - ett stort antal asylsökande, medan länder som till exempel Spanien, där det tar mycket kortare tid, har en mycket blygsammare statistik.
Harmoniseringen av tidsfristerna kan godtas om den genomförs på grund av att man vill att förfarandet skall vara juridiskt exakt, men jag är rädd för att detta kan bli ineffektivt och att det sprida rädsla av såväl juridiska som materiella och politiska skäl.
Den tredje och sista reservationen är av konceptuell art.
Enligt min åsikt beror de svårigheter vi har med att göra besluten enhetliga mer på definitionen av vad en flykting är än på det förfarande som tillämpas för att identifiera personen som en sådan.
Koncept som " säkert tredjeland ", " förföljelse av tredje part ", " förföljelse vid väpnad konflikt " eller " statlig och icke-statlig förföljelse " är exempel på några av dessa problem.
Kanske är det så, som jag sade tidigare, att vi måste klargöra själva definitionen innan vi tar itu med förfarandet.
