# ID: svediakorp-gov417361
# author: Terrón i Cusí (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 436
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Jag måste helt enkelt svara på det som sades om Europeiska socialdemokratiska partiets grupp i den här frågan.
Herr Schmitt, min grupp är fullständigt överens om att behandla de tre olika grupper av personer som kommer till unionen på olika sätt, så till den grad att vi stöder den åtgärd ur Wiebengas betänkande för den första gruppen som ni nämnde, om att förfoga över regler för tillfälligt skydd vid en massiv tillströmning av fördrivna personer, vilket däremot inte Europeiska folkpartiets grupp gjorde.
När det gäller asyl och flyktingstatus håller vi med om att man i hanteringen av de asylsökande skall utgå från att de söker skydd och att de vill komma in i landet av humanitära skäl, precis som de personer som åberopar familjeåterförening som skäl.
Problemet, herr Schmitt, är att min grupp, trots det ni nämnde om vad den tyske inrikesministern Schily har förklarat, inte kan ge vika när det gäller vår åsikt om att flyktingarna är individer och att varje ärende bör behandlas individuellt med hänsyn till flyktningens personliga omständigheter och inte med tanke på personens nationalitet, det tredjeland där han eller hon säkert har stannat till och så vidare.
Ett tredjeland kan vara säkert för en individ men vara osäkert för en annan, och tvinga mig inte att ge exempel på sådana fall, eftersom de alltid innehåller hemska detaljer.
Vi kan alltså inte ge vika på denna punkt och dessutom vill vi, när Europeiska unionen nu står i begrepp att få sin första harmoniserade lagstiftning om flyktingfrågor, sända en stark signal om att vi är för denna gemensamma lagstiftning, men att vi inte vill att skyddsnivåerna eller de asylsökandes rättigheter minskas.
Europeiska unionen har ju historiskt sett varit ett exempel på detta område och har givit ett brett stöd till organisationer som UNHCR, bland andra.
När det gäller asyl- och invandringsfrågorna råder det inte något tvivel om att vi är överens om att invandrarna inte är flyktingar.
Men problemet är att det inte finns kurage nog för att skapa en klar och tydlig lagstiftning om invandring, som gör det möjligt för de personer som vårt samhälle och vår arbetsmarknad behöver att lagligt komma in i ett land, utan att asylsystemet, som har varit den enda dörren som stått öppen under många år, för den skull kollapsar.
Det råder fullständig enighet om detta i vår grupp.
Detta är vår ståndpunkt, och jag tycker att vi uttrycker oss mycket klart.
