# ID: svediakorp-gov417339
# author: Hannan (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 518
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Förenade kungariket har till största delen ställt sig utanför Schengensamarbetet.
De brittiska konservativas politik gentemot Schengensamarbetet är alltså ganska lik vår politik gentemot euron.
Vi önskar våra grannländer och allierade lycka till, men det är inte vår roll att berätta för dem hur de skall sköta frågor som vi inte har någon avsikt att ta del i själva.
Till följd av detta, vilket börjar bli en tradition vid dessa tillfällen, kommer mitt parti att avstå från att rösta.
Det finns en annan fråga som håller på att bli tradition vid dessa tillfällen.
Inget betänkande om Schengensamarbetet är fullständigt utan ett rituellt klagomål om Förenade kungarikets och Irlands misslyckande att delta.
I Coelhos annars så lysande betänkande har vi alltså punkt 2, i vilken man i en något brysk ton uppmanar dessa två stater att avskaffa sina gränskontroller.
Detta parlament har upprepade gånger uttryckt åsikten - som också upprepas av kommissionär Vitorino - att Förenade kungarikets möjlighet att inte delta är olaglig enligt bestämmelserna i Europeiska enhetsakten.
Jag anser att denna åsikt inte är rättsligt hållbar, men det är inte detta jag vill påpeka i dag.
Jag vill i stället påpeka att detta parlament, genom att ständigt söka utmana ett undantag som uppenbarligen var klart och tydligt för alla parter vid tidpunkten, handlar i ond tro.
Det kan vara på sin plats att påminna om de omständigheter under vilka Schengenavtalet införlivades i fördragen.
Detta beslut, i likhet med alla fördragsändringar, krävde enhällighet.
Utan Förenade kungarikets godkännande, hade Schengenavtalet fortsatt att existera inom en separat rättslig ram.
Den brittiska regeringen var av den åsikten att om andra stater ville gå före och använda Europeiska gemenskapernas institutioner och mekanismer, skulle Förenade kungariket inte försöka att hindra dem.
Den brittiska regeringen tillät alltså de andra staterna att gå vidare inom ramen för fördragen, men bara om Förenade kungariket fick en tydlig försäkran om att dess egna gränskontroller inte skulle påverkas.
Denna försäkran har formulerats skriftligt i Amsterdamfördraget.
Amsterdamfördraget hade emellertid knappt trätt i kraft förrän Europeiska kommissionen och parlamentet började att ifrågasätta möjligheten att inte delta.
Det var inte första gången Förenade kungariket hade tillåtit andra stater att använda de gemensamma förfarandena i de europeiska fördragen, bara för att få se att dessa stater snabbt börjar kräva att Förenade kungariket skall delta.
Detta gäller Schengensamarbetet, och likaså den sociala stadgan och Ekonomiska och monetära unionen - i alla tre fall godkände Förenade kungariket ett nytt EU-initiativ under en tydlig förutsättning att landet inte skulle påverkas, bara för att dess undantag senare skulle ifrågasättas.
Detta kan inte vara rätt väg för unionen.
Om möjligheterna till att inte delta trots allt inte längre är att lita på rent rättsligt, är det enda alternativet en mer urskillningslös användning av det nationella vetot, och det menar jag skulle vara ännu mer negativt för den integrationsvänliga majoriteten i denna kammare än det skulle vara för mig.
