# ID: svediakorp-gov417332
# author: Marinho (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 616
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Enligt detta betänkande vill man att en stat skall erkänna rättsliga beslut som härrör från en domstol i en annan medlemsstat om frysning av tillgångar eller bevismaterial på den statens territorium för att garantera en integrerad rättsprocess även före den rättsliga prövningen.
Detta rambeslut, som är ett initiativ från Frankrikes, Sveriges och Belgiens regering, kommer nog att träda i kraft den 31 december 2002 och kommer då att gälla i alla medlemsstater utan att det skall behöva ratificeras - en mycket viktig punkt!
Detta har för övrigt varit allmänt vedertaget vid de gällande rutinerna för erkännande av straffdomar.
Sammanfattningsvis: Det handlar om att ett rättsligt beslut i en medlemsstat automatiskt skall kunna garantera att tillgångar, värdesaker eller väsentliga bevismaterial för utredning och beivran av brott som förekommer var som helst i Europeiska unionen inte skall gå förlorade, försvinna eller kunna döljas vid en brottsutredning.
Denna rutin med ömsesidigt erkännande finns i det ursprungliga förslaget om beslut rörande gränsöverskridande brottslighet, som t.ex. narkotikasmuggling, bedrägeri med EG-medel, tvättning av pengar som härrör från brott, förfalskning av euro, korruption och människosmuggling.
Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor anser däremot, och det i rättan tid, att dessa begränsade brott gällande den typ av brott som särskilt rör den inre marknadens funktion, åsidosätter andra brottsliga gärningar, i synnerhet den typ av brott som nu mer än någonsin oroar oss och som rör fenomenet terrorism.
Den nya lydelsen av artikel 2, som för övrigt uppnåtts med vår kollega Ana Palácios värdefulla hjälp, så som den har godkänts i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter, är bättre anpassad, som jag ser saken, till den effektivitet som man vill uppnå i ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.
Det handlar om att ge tyngd åt principen om det ömsesidiga erkännande som skall utgöra grunden för förföljelse av brottslingar och deras organisationer inom EU.
Jag tror att vi nu är mycket medvetna om dess betydelse som ett medel, och därför vädjar jag om att ändringsförslag 5 rörande artikel 2 i det ursprungliga förslaget till beslut skall godkännas av parlamentet och att kommissionen och rådet skall ta hänsyn det och se till att det nuvarande förslaget till beslut följer de andra som naturligtvis kommer att följa därefter i kampen mot terrorismen, som kommissionär António Vitorino tillkännagav här igår.
Herr talman, detta beslut är av det mått det är, det är ett litet bidrag till byggandet av ett gemensamt rättsligt område, men det är ju med de små tingen, de små stenarna som man skapar grunden för en europeisk rättslig byggnad som kan skydda sina medborgare.
Det är på det här viset som man råder bot på det europeiska rättsliga tomrummet och bekämpar institutionernas tröghet och s.k. byråkrati.
Vårt arbete är att visa medborgarna att Europa också kan vara bra för att skydda dem, att det är möjligt med en gemensam civil- och straffrättslig ordning.
Naturligtvis är det för att främja medborgarnas bästa, men även för att bekämpa de brottslingar utan ansikte och hemland som finns överallt.
Inte ens de värsta pessimisterna kommer att kunna neka till att det är med de här sakerna som man kommer en bit på väg.
Det isolationistiska självbestämmandet underlättar brott och brottslingarnas leverne.
Låt oss därför fr.o.m. i morgon, närmare bestämt i morgon bitti vid det extraordinarie europeiska rådet, påskynda ett byggande av friheternas Europa, dvs. världens största område med demokrati, frihet och rättvisa.
