# ID: svediakorp-gov417315
# author: Jackson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 371
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skulle vilja gratulera bägge parlamentets föredraganden till det hårda arbete som de har lagt ned.
De har fått till stånd ett resultat som de kan vara stolta över.
Detta resultat kom av ett oerhört omfattande arbete mycket sent på nätterna.
Som brittisk ledamot i Europaparlamentet vill jag dock säga att det fanns enorma svårigheter med dessa direktiv, särskilt direktivet om stora förbränningsanläggningar.
Jag vill fokusera på det faktum att vi arbetade under de enormt svåra omständigheterna att varken kommissionen eller rådet egentligen var ärliga om följderna av deras förslag.
Inte heller gav de oss någon korrekt bedömning eller hjälpte oss att bedöma följderna av Europaparlamentets förslag.
Som brittiska ledamöter i Europaparlamentet ställdes Bowe och jag inför brittiska intressegrupper som mer eller mindre sade att om vi antog parlamentets ändringsförslag skulle de brittiska kolgruvor som fortfarande är i produktion alla behöva stänga.
Vi stod därför inför möjligheten att behöva rösta för ändringsförslag och betänkanden från vårt eget utskott som skulle ha fått en mycket allvarlig ekonomisk inverkan på vår egen medlemsstat.
När vi deltog i ministerrådets möte, märkte vi att andra medlemsstater drogs med exakt samma problem, Finland, till exempel, där ministrarna och regeringarna i dessa länder egentligen aldrig hade kontaktat sina Europaparlamentsledamöter för att förklara de svårigheter som de trodde att de skulle få erfara.
Vi upplevde också den märkliga situationen, vid medbeslutandesammanträdet, att fyra statstjänstemän höll anföranden som egentligen skulle ha hållits av ministrar.
Poängen jag vill göra är den följande.
Vi behöver två saker: vi behöver en mycket större ärlighet från medlemsstaterna och kommissionen när det gäller de faktiska följderna i medlemsstaterna av vad som nu föreslås och vad som nu diskuteras.
Det borde åtminstone finnas vissa råd om detta.
För det andra, när vi deltar i medbeslutandesammanträden måste vi upphöra med att ha möten mellan femton parlamentsledamöter, en minister, och fjorton statstjänstemän.
Det är löjligt.
Många av de punkter som lades fram för oss om Oomen-Ruijtens och Myllers betänkanden borde ha lagts fram av ministrar.
Det är ministrar vi vill träffa när vi deltar i medbeslutandesammanträden.
