# ID: svediakorp-gov417314
# author: Myller (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 635
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FI) Herr talman, bästa kommissionär!
Parlamentets målsättning när det gäller detta direktiv var att få till stånd så strikta utsläppstak som möjligt för luftföroreningar som orsakar försurning.
Försurning, ozon i nedre atmosfären och jordmånens eutrofiering är problem som alla hänger ihop, vilka uppkommer på grund av utsläpp av svaveldioxid, kvävedioxid, flyktiga organiska föreningar och ammoniak.
Det är klokt att granska problemen tillsammans, eftersom man då kan uppnå en så kostnadseffektiv minskning av utsläppen som möjligt.
I sitt eget förslag hade kommissionen med utgångspunkt från detta räknat ut ett utsläppstak för varje enskild medlemsstat, vilket de borde uppnå fram till år 2010.
Gemenskapen - Europeiska unionen - har såväl i det femte åtgärdsprogrammet för miljön som i sin försurningsstrategi ställt upp målsättningen att garantera att människorna skyddas mot alla kända luftföroreningar.
Kommissionen konstaterade i sitt förslag att den inte i detta skede förmår ställa upp de så kallade slutliga målen beträffande kritiska belastningar och nivåer, utan den slutliga långsiktiga målsättningen måste uppnås via etappmål, vilka kommissionen alltså ställde upp fram till år 2010.
Med undantag av ammoniak godkände parlamentet i den andra behandlingen kommissionens målsättningsnivå genom att tillägga ett långsiktigt mål.
Enligt parlamentets ståndpunkt bör etappmålen uppnås före senast år 2010 och det slutliga målet, där människorna inom hela EU: s område skyddas mot alla kända luftföroreningar, bör uppnås senast år 2020.
Fram till förlikningen var konstellationerna klara, rådet lät klart förstå att det inte har möjlighet att ändra siffrorna som det hade godkänt i den gemensamma ståndpunkten.
Man var inte heller beredd att godkänna det långsiktiga målet med motiveringen att det enligt rådet och även kommissionen var tekniskt omöjligt att genomföra kravet på att de kritiska nivåerna och belastningarna inte fick överskridas inom något område.
När det gäller utsläppstaken var rådets gemensamma ståndpunkt förhållandevis långt ifrån kommissionens siffror men ändå bättre än de så kallade Göteborgssiffrorna, vilka största delen av medlemsstaterna hade som sin ledstjärna.
Godkännandet av rådets gemensamma ståndpunkt hade inneburit att vi hade givit upp förbättrandet av luftkvaliteten och skyddandet av medborgarnas hälsa.
Efter en hård dragkamp och efter att kommissionen aktivt gjort kompromisser, kunde man under förlikningsprocessen vända de viktigaste principerna i direktivet i enlighet med parlamentets ståndpunkt.
I förlikningen godkändes kommissionens och parlamentets strängare utsläppsgränser som indikativa tal och rådets gemensamma ståndpunkt som bindande för medlemsstaterna.
Indiceringen innebär att kommissionen i sina redogörelser år 2004 och 2008 är förpliktigad att på nytt utvärdera direktivet med hänsyn till den framtida vetenskapliga och tekniska utvecklingen och möjligheten att därigenom uppnå strängare utsläppsgränser.
I dessa granskningar måste man även beakta i vilken mån man kan uppnå de långsiktiga målen fram till år 2020.
Som resultat av förlikningen gav man alltså kommissionen redskap att skärpa direktivets målsättningsnivå och krävde att minskningen av utsläppen granskas även på lång sikt med målsättningen att de kritiska nivåerna och belastningarna inte överskrids och att människor verkligen skyddas effektivt mot alla luftföroreningar.
Det var en stor prestation att få med detta långsiktiga mål i direktivet, men det var kanske det viktigaste man genomdrev i förlikningsprocessen.
Bland utsläppskällor som orsakar försurning är utsläppen från flygplan och fartyg de som är svårast att påverka.
Även där gjorde vi framsteg.
Kommissionen förutsätts vidta åtgärder beträffande detta.
Jag vill även tacka Ria Oomen-Ruijten för ett gott samarbete i förlikningen.
Det var verkligen mycket betydelsefullt att direktivet om stora förbränningsanläggningar gick igenom så bra, eftersom det är ett viktigt instrument med vilket direktivet om utsläppstak kan genomdrivas.
Jag vill även tacka ordföranden för parlamentets delegation, parlamentsledamöterna och företrädarna för kommissionen samt Sverige som ordförandeland för ett mycket bra samarbete.
