# ID: svediakorp-gov417302
# author: De Rossa (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 434
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Först av allt vill jag på min grupps vägnar tacka föredraganden för detta betänkande.
Det är ett viktigt betänkande, eftersom trakasserier är ett alltför vanligt problem på arbetsplatsen.
Min grupp kommer att ge hela betänkandet sitt stöd i dess nuvarande utformning och kommer inte att förvänta sig eller begära att några delar i punkter eller meningar skall strykas.
Det är ett tråkigt faktum att Dublinfonden har kommit fram till att över 15 miljoner människor har anmält våld, sexuella trakasserier eller mobbning på arbetsplatsen.
Detta borde inte tillåtas att fortgå, eftersom denna typ av mobbning och trakasserier kan vara ödesdigra och i många fall har lett till att människor antingen har tagit sitt eget liv eller att andra, på grund av olyckshändelser på arbetsplatsen, har tagit sina egna liv.
Därför anser jag att detta är något som kommissionen och parlamentet borde ta upp.
Lagstiftning har införts i Irland, som en del av hälso- och säkerhetslagstiftningen, för att försäkra att stora företag inför praktiska regler för att bekämpa mobbning.
Det är emellertid ännu inte klart i vilken utsträckning företagen har införlivat denna lagstiftning.
Jag stötte nyligen på ett fall där en ung man som påbörjat en tjänst vid ett statligt företag ständigt mobbades av äldre män på arbetsplatsen, inte av kvinnor, utan av män, som helt enkelt inte ville att han skulle arbeta där eftersom de kände sig hotade av hans närvaro.
De lyckades inte tvinga honom från denna tjänst, men det är märkvärdigt att detta kan inträffa i våra dagar.
Det är sant att de tendenser som uppstått under de tio senaste åren, som Dublinfonden visar, har ökat.
Det är också tydligt att detta till stor del beror på osäkerhet på arbetsplatsen och på förändringar i arbetets karaktär.
Typiska arbeten orsakar stress och påfrestningar som återspeglas i denna typ av handlingar, så jag stöder föredragandens efterlysning av ett meddelande från kommissionen nästa år och ett åtgärdsprogram från kommissionen i slutet av nästa år.
Kan jag i en helt annan fråga, men en fråga som är relaterad till kommissionens arbete, bara få säga innan jag sätter mig ner att jag skulle vilja vädja till kommissionären att be våra kolleger i kommissionen att vidta åtgärder för att mildra de regler och föreskrifter som styr statligt stöd till luftfartsindustrin.
Annars kommer vi att bli tvungna att ta hand om tiotusentals arbetstagare inom hela Europa som mycket väl skulle kunna vara arbetslösa inom en inte alltför avlägsen framtid.
