# ID: svediakorp-gov417295
# author: Diamantopoulou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 705
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EL) Herr talman!
Även jag skulle särskilt vilja gratulera Smet.
När man läser hennes betänkande inser man att hon har personliga kunskaper och erfarenheter i denna fråga.
Frågan om mäns och kvinnors lön är det tydligaste och påtagligaste exemplet på ojämlikhet mellan kvinnor och män.
Jag skall inte upprepa det som har sagts med uppgifter eller analyser av skälen till den rådande ojämlikheten.
Jag skall tala om det som sker i dag i fråga om riktlinjer och planering.
Som ni vet har, i sysselsättningsstrategin, frågan om olika lön behandlats inom ramen för den fjärde axeln, som gäller lika möjligheter, från det att sysselsättningsstrategin började genomföras 1999.
Kommissionen har under dessa år - från 1999 och framåt - utvärderat varje medlemsstats riktlinjer på området för lika lön.
Vad vi har kunnat konstatera under de senaste tre åren är man i att ganska många - inte alla - medlemsländer har blivit medveten om skillnaderna, blivit medveten om problemet och föreslagit riktlinjer och åtgärder för att angripa det.
I den gemensamma rapporten tar kommissionen varje år särskilt upp denna fråga på grundval av de uppgifter som den förfogar över och ger medlemsstaterna rekommendationer om deras riktlinjer.
Här ställs frågan vilka instrument kommissionen har till hands för att genomföra denna utvärdering.
Och här stöter vi naturligtvis på det problem som är förknippat med indikatorer och statistik som Smet nämnde.
Det finns ett behov av nya objekt som måste undersökas statistiskt för att vi skall kunna inringa problemet fullständigt.
Och kommissionen har redan börjat använda dessa nya objekt.
Jag skall ta upp ett av dem.
Vi måste, till exempel, statistiskt undersöka förhållandet mellan kvinnor och män när det gäller timlönen för tjänstemän som arbetar mer än femton timmar.
En analys måste göras av brutto- och nettolönen i den offentliga och den privata sektorn, och det betyder en uppdelning på ålder, utbildning, yrke, ekonomisk verksamhet, arbetsslag och arbetssystem.
Dessa uppgifter lämnas i mycket få länder på det sätt som jag har angivit ovan.
Och förutom problemet med de statistiska undersökningarnas objekt, finns det även ett problem i fråga om metoden för att genomföra statistiska studier.
Det finns medlemsstater i vilka tiden från det att uppgifterna samlas in till det att slutresultatet offentliggörs är lång.
Och det gäller inte bara för medlemsstater, utan även för en del av Europeiska unionens egen statistik.
Att förbättra statistiken, som ett mycket viktigt instrument för att förbättra riktlinjerna, är följaktligen en prioritering för oss.
Och ni kommer att märka att det i årets rekommendationer till många länder finns ett särskilt omnämnande av behovet av att förbättra de statistiska systemen
Den andra grundläggande beståndsdelen är riktlinjerna för 2002.
Jag anser att det är en mycket tydlig strategi, i vilken medlemsstaterna uppmanas att fastställa konkreta mål för att minska ojämlikheten mellan män och kvinnor på löneområdet.
Och vårt mål är givetvis att vi skall samarbeta med alla medlemsstater och att det skall ske ett utbyte av bästa praxis, så att vissa länder kan ta efter andra länder som redan har gjort framsteg.
Den tredje punkt som jag vill ta upp är att i det femte programmet, som nu börjar genomföras - fasen för utvärdering av de förslag som har lagts fram håller på att slutföras - avser huvudprioriteringen vid urval av förslag frågan om lika lön.
Vi har delat in de prioriteringar som måste göras i programmen i fem enskilda sektorer, så att vi kan undersöka frågan om lika lön och gå vidare mot det som många talare har betonat: behovet av en övergripande strategi.
För några dagar sedan, den 13 september, deltog det belgiska ordförandeskapet och kommissionen i en stor kongress på temat lika lön.
Herr talman, damer och herrar ledamöter!
Jag bör säga att vi, när vi fattar det slutliga beslutet om en översyn av det nuvarande direktivet, kommer att ta hänsyn till resultatet av alla dessa åtgärder och utvärderingen av de riktlinjer som jag har nämnt.
