# ID: svediakorp-gov417294
# author: De Sarnez (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 356
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Också jag vill först tacka Smet för det utmärkta arbete hon har gjort, och framför allt för motiveringens höga kvalitet.
Vi kan alla i dag göra ett sorgligt konstaterande med anledning av detta betänkande.
Trots ett stort antal initiativ som har vidtagits i många år och trots kommissionens positiva insatser kvarstår löneskillnader mellan kvinnor och män i Europeiska unionen.
Kvinnorna tjänar inte bara i genomsnitt 28 procent mindre än männen för lika arbete, utan har också osäkrare och vanskligare jobb, vilket vi inte talar tillräckligt mycket om.
Kvinnor drabbas i större utsträckning av arbetslöshet och blir oftare långtidsarbetslösa, och till sist är det kvinnor som i de flesta fallen ansvarar för barn och i vissa fall för andra icke-självförsörjande personer.
Självklart måste vi agera, och det i flera riktningar.
Därför sluter jag upp bakom andan och förslagen i detta betänkande: det är nödvändigt att inrätta en expertgrupp för att förbättra insamlingen av statistiska data, och att organisera en stor europeisk kampanj år 2002 är en bra sak.
Dessutom vore det utan tvekan värdefullt att i samband med ett sådant tillfälle ge bred spridning åt en jämförelse mellan medlemsstaterna.
Dessutom bör vi, vilket föredraganden föreslår, se över direktivet från 1975, arbeta på utbildningsrelaterade problem för att se till att kvinnor verkligen får rätt till livslång utbildning, uppmuntra arbetsmarknadens parter att förstärka kvinnors deltagande i löneförhandlingar och slutligen vidta åtgärder för att yrkesliv och familjeliv skall bli lättare att förena.
Men för att allt detta inte skall stanna vid goda avsikter krävs det att alla politiska ledare i unionen verkligen tar itu med detta och klart och tydligt uttrycker en vilja.
För i en tid då vi träder in i en ny värld och då hemska utmaningar ligger framför oss, måste våra ledare bli medvetna om att den här situationen inte bara är diskriminerande och orättvis, att den inte bara är kontraproduktiv, utan också strider mot alla de värderingar som vi tror på och den samhällsmodell som Europa måste försvara.
