# ID: svediakorp-gov417293
# author: Ghilardotti (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 407
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill också gratulera Smet till detta initiativbetänkande och till ett grundligt och utförligt arbete.
Inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män är ett välkänt fenomen som i varierande grad berör samtliga unionens medlemsstater, och som det under lång tid har vidtagits åtgärder mot.
I tidigare inlägg har vi redan påmints om ILO: s konvention från 1951, artikeln i Romfördraget, direktivet från 1975 och Amsterdamfördraget.
Mycket har gjorts även när det gäller direkta ingripanden.
Kommissionen har nu, även på uppmaning av parlamentet, under mer än tio år lagt fram rekommendationer.
Jag vill också påminna om den uppförandekod som utarbetades av kommissionen och som hade som syfte att stimulera medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att ingripa med konkreta åtgärder på detta område.
Analysen av fenomenet gör emellertid att det blir möjligt att förstå orsakerna till denna skillnad, trots att uppgifterna fortfarande inte är kompletta.
Det finns strukturella skillnader, vilket vi har påmints om, skillnader i ålder, utbildning och arbetets svårighetsgrad och det finns tillfälliga arbeten och deltider där de flesta anställda är kvinnor.
Men det förekommer också verklig diskriminering, direkt diskriminering - i viss fall är lönen olika även när det gäller likvärdiga arbeten - men framför allt en diskriminering när det gäller hur arbetet värderas.
Det arbete som kvinnor utför anses fortfarande ha ett lägre värde jämfört med männens arbete, även om kvalifikationer och ansvar är desamma.
Låt mig ge ett exempel från mitt eget land: när det gäller de kollektiva nationella anställningskontrakten inom textilbranschen lyckades man först i mitten av 1980-talet, efter femton års kamp, uppnå en uppgradering av yrkeskategorin " maestra " (mästare), en befattning som förekommer inom konfektionsindustrin.
Uppgraderingen skedde med andra ord först sedan kvinnorna börjat förlora denna typ av arbeten och när detta yrke, som varit typiskt kvinnligt, började bli ett yrke som även utövades av män.
Detta är ett tydligt exempel på ett problem som lösts i Italien inom textilbranschen först i mitten av 80-talet, men som fortfarande förekommer i en mängd andra sammanhang.
Föredragandens förslag är många och enligt min mening är det i den föreslagna riktningen vi måste gå.
Kommissionären och kommissionen är medvetna om problemet och i riktlinjerna för sysselsättningen under 2002 görs också detta till en central punkt för vårt arbete.
