# ID: svediakorp-gov417284
# author: Avilés Perea (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 444
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär!
Jag skulle vilja gratulera Smet till detta initiativbetänkande, som var så nödvändigt och som hon har gjort på ett mycket yrkesmässigt sätt, eftersom hon verkligen känner till problemet från grunden och har arbetat mycket med den här frågan.
Men trots att betänkandet är mycket bra, och den föredragande försöker undersöka var och en av de punkter som påverkar lika lön för lika arbete för män och kvinnor, möts vi i dag av ett djupt inrotat problem som vi inte ser någon lösning på.
Kvinnorna har större svårigheter att få anställning än männen har.
Men detta drabbar inte bara kvinnor som har varit ute på arbetsmarknaden en lång tid, utan även mycket välutbildade unga kvinnor, som ofta är mer välutbildade än männen, som genomför sina arbetsuppgifter på ett lysande sätt och ändå får lägre lön än sina manliga arbetskolleger.
Det finns inget som rättfärdigar detta, ingen av Europeiska unionens medlemsstater har en lagstiftning som tillåter detta, men trots allt är det en verklighet som vi möts av och som vi inte vet hur vi skall ta oss ur.
Förmodligen är det arbetsmarknadens parter såväl som arbetsgivarorganisationerna och fackföreningarna som måste ta sig an den svåra uppgiften att lösa problemet.
Jag är övertygad om att om det funnes fler kvinnor inom dessa organisationers toppskikt, skulle detta problem ha lösts för länge sedan.
Det är beklagligt att vi fortfarande inte har lyckats lösa detta problem, som är så tydligt, och som varje månad syns i lönekuverten, när vi kämpar mot många andra former av diskriminering, vilka ibland är svåra att påvisa.
Det som försvårar jämställdheten, tillträde till arbetsmarknaden och ett ökat främjande av kvinnor är enligt min åsikt de fördomar som fortfarande kvarstår i samhällets mentalitet, att kvinnors arbete inte värdesätts, att kvinnors arbete alltid har underordnats männens och att man alltid har ansett att kvinnor inte är förmögna att tillträda höga ansvarsposter.
Jag ber kommissionär Diamantopoulou att hon försöker finna ett initiativ som kan bidra till att lösa detta problem.
Om någon person i någon av Europeiska unionens medlemsstater utsätts för denna diskriminering och inger en framställan, kommer personen i fråga att vinna ärendet.
Om denna person är anställd inom den offentliga sektorn behöver personen bara utstå sura miner från sina arbetskamrater, men om personen är anställd inom den privata sektorn, kommer den för eller senare se sig tvungen att lämna sin arbetsplats.
Detta leder till att många kvinnor inte ens gör bruk av denna lagliga rätt.
