# ID: svediakorp-gov417282
# author: Smet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 807
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman, fru kommissionär, bästa kolleger!
Trots alla rättsliga instrument på europeisk nivå och i medlemsstaterna som förbjuder lönediskriminering, fortsätter det att finnas avsevärda och envisa löneskillnader mellan män och kvinnor.
De sifferuppgifter som ges i för övrigt mycket intressanta europeiska undersökningar, visar på en löneklyfta på 25 till 28 procent och i vissa länder till och med 30 procent.
Löneklyftan är till exempel större i den privata sektorn än i den offentliga sektorn, större inom industrin än inom jordbruket och tjänstesektorn och störst i de sektorer där kvinnorna är underrepresenterade.
Det är inte alltid enkelt att göra en korrekt analys av de här siffrorna.
I allmänhet antas det dock att ungefär hälften av löneklyftan kan skyllas på mäns och kvinnors skilda karriärer - kvinnor tar till exempel mycket lättare tjänstledigt än män, med en fördröjd karriär till följd, - på den lägre utbildningen för främst äldre yrkesarbetande kvinnor, på det faktum att yrkesarbetande kvinnor i genomsnitt är yngre än yrkesarbetande män, med andra ord på objektiva strukturella skillnader.
Den andra hälften av löneklyftan går dock inte att förklara objektivt och visar på en förekomst av dolda diskriminerande mekanismer som leder till undervärdering av tjänster och yrken som domineras av kvinnor.
Den viktigaste mekanismen i det sammanhanget är funktionsvärderingsmekanismen, varvid de viktigaste funktionerna rangordnas efter vikt, placeras i en viss klass och får lön efter den funktionsklassen.
Ofta genomförs den här funktionsvärderingen av arbetsmarknadens parter och ofta på grundval av ett system som utarbetats av en konsultbyrå.
Diskriminering vid funktionsvärdering visar sig genom att kännetecken som associeras med traditionellt kvinnliga funktioner värderas för lågt som till exempel kvinnors sociala kompetens, större koncentrationsförmåga och större fingerfärdighet.
Genom att de får mindre poäng, blir lägre värderade, placeras de funktionerna för lågt i funktionsrangordningen och i löneskalan och på det sättet blir alltså lönerna lägre för kvinnor.
I motsats till detta står en övervärdering av kännetecken som associeras med traditionellt manliga funktioner som till exempel teknisk insikt, fysiskt tungt arbete eller ekonomiskt ansvar.
I allmänhet känner arbetstagarna inte till på vilket sätt deras funktion klassificerats på.
Man kan till och med undra i vilken mån arbetsmarknadens parter inne i företagen känner till hur de här funktionerna har klassificerats.
Dessutom är kvinnorna i allmänhet inte inblandade i funktionsvärderingen, eftersom de inte är med som förhandlare hos arbetsmarknadens parter.
Sedan är frågan: vad kan EU göra åt det här?
Jag tror, fru kommissionär, i första hand att insamlingen av statistiska uppgifter om mäns och kvinnors löner och även de om en förklaring av löneskillnaderna absolut måste förbättras.
För närvarande är insamlingen av statistiska uppgifter otillräcklig både på europeisk nivå och i de flesta medlemsstaterna.
Det är alltså det första som borde ske.
Jag vet att kommissionen har anlitat en expertgrupp för att börja med det, men vad jag begär är att de dessutom försöker hitta en förklaring till löneskillnaderna.
För det andra skulle Europeiska unionen kunna gå djupare in på diskrimineringsproblemet i funktionsvärderingen.
I det avseendet skulle det kunna tas ett initiativ om att till exempel komplettera direktivet om lika lön från 1975 med en bilaga, i vilken ett antal regler och kriterier anges som garanterar ett könsneutralt system för utvärdering av arbeten.
Medlemsstaterna behöver en handbok.
Arbetsmarknadens parter behöver också en sådan.
Där tror jag att EU verkligen kan hjälpa till.
Dessutom måste arbetsmarknadens parter lova att garantera insyn i de värdeskalor som används vid lönebildningsprocessen.
Hur skall människor nu kunna veta om deras lön diskrimineras eller inte om det inte finns någon insyn alls i hur lönerna utformas?
Arbetsmarknadens parter borde även förpliktas att engagera fler kvinnor i löneförhandlingarna, framför allt att få slut på diskrimineringarna, och sätta upp lönediskriminering som första punkt på dagordningen, det sker nämligen aldrig.
Riktlinjerna för sysselsättning måste också skärpas och det med kvantitativa mål och tidsfrister.
De finns inte med, inte heller i de nya riktlinjerna, även om de är mycket bättre än de förra.
Tillsynen måste bli mycket strängare.
Jag har aldrig hört något klagomål från kommissionen om det faktum att den här problematiken får för litet uppmärksamhet i de nationella handlingsplanerna.
Det behövs alltså i korthet en global politisk strategi.
Alla de här sakerna ingår i en sådan, även den kampanj som kommissionen planerat att föra och som för övrigt skulle kunna vara nyttig för att föra fram några av de här sakerna.
Min fråga är alltså, fru kommissionär: var snäll och gör den här punkten äntligen till en huvudfråga till förmån för kvinnorna.
