# ID: svediakorp-gov417278
# author: Diamantopoulou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 757
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EL) Herr talman!
Jag skulle vilja gratulera Valenciano Martínez-Orozco och från början betona detta betänkandes politiska betydelse och inverkan, som självklart kommer att bli ännu större om det får stöd av en stor majoritet.
Betänkandet kommer att skänka dynamik till kommissionen och dess arbete, men i ännu högre grad till de kvinnoorganisationer i Europa och Afrika som försöker angripa denna barbariska sedvänja.
Det rör sig om ett problem som inte bara finns i Afrika, vilket många parlamentsledamöter har påpekat.
I Europa finns det i dag, enligt uppgifter från Dafne-programmet, omkring 700 000 kvinnor som kommer från länder där könsstympning förekommer.
Det är svårt att ange exakta siffror, men det finns farhågor om att antalet är mycket större än vi kan föreställa oss.
Det är ett svårt och känsligt problem.
Helt klart är att sekelgamla kulturtraditioner i vissa av världens regioner spelar en roll.
Men en kulturtradition - oavsett vilken den är - kan aldrig utgöra en ursäkt för att bryta mot de mänskliga rättigheterna.
Det är uppenbart - och det har även fastslagits vid den internationella kvinnokonferensen i Beijing - att könsstympning utgör såväl ett brott mot de mänskliga rättigheterna som diskriminering, eftersom det bara är kvinnor och flickor som drabbas.
Vad kan Europeiska unionen göra?
För det första, i fråga om förslagen om lagstiftning.
Det råder oenighet om huruvida det gällande fördraget erbjuder en rättslig grund för europeisk lagstiftning.
Den stadga om individens rättigheter som antogs i Nice utgör en grund, som emellertid ännu inte kan vara rättsligt gällande.
Lagstiftning är emellertid inte alltid den enda lösningen.
På detta område kan många saker göras.
Asylfrågan.
Många talare har argumenterat, och betänkandet är otvetydigt.
Jag skulle vilja tala om att kommissionen för några dagar sedan lade fram ett förslag till direktiv till rådet om fastställande av minimikrav för erkännande av medborgare i tredje lands, statslösas och flyktingars status i enlighet med Genèvekonventionen och att det i texten, efter många diskussioner och stora ansträngningar, klart och tydligt erkänns att kvinnor har rätt till skydd, särskilt när det är möjligt att det har förekommit sexuellt våld eller andra handlingar som gäller i samband med kön.
Jag tror följaktligen att det är värt att granska detta förslag från kommissionen, då det kan erbjuda en grund för en överenskommelse som skulle vara mycket viktig för alla grupper i Europaparlamentet.
Utöver lagstiftningsramen kan, på grundval av de program som i dag finns i Europeiska unionen, stöd ges till åtgärder och kampanjer för att få problemet erkänt, för att aktivera och upplysa allmänheten och, givetvis, för att informera och vidareutbilda sjukhuspersonal.
De ansvariga för sjukvårds- och hälsovårdsinrättningar kommer - i åtminstone fem av Europeiska unionens länder - mycket ofta i kontakt med sådana fall och måste ha specialutbildning och specialkompetens för att hjälpa dessa människor.
Möjligheten att utbilda och stödja invandrarkvinnor.
För att kvinnor skall kunna bli ekonomiskt oberoende och göra sin egen revolution måste de i alla händelser ha ekonomiska möjligheter.
Frågan om stöd till invandrarkvinnor i Europa är därför mycket viktig.
Stödet till dem och deras integrering på arbetsmarknaden, liksom finansiering av informations- och upplysningskampanjer, kan ske genom de befintliga programmen, vilka vi redan har diskuterat i parlamentet, och vi väntar även på förslag från icke-statliga organisationer som avser denna fråga.
När det gäller våra förbindelser med tredje världen har det inom ramen för utvecklingsbiståndet redan gjorts en betydande ansträngning för att göra respekt för de mänskliga rättigheterna från regeringarnas sida till ett villkor, särskilt på detta område, och för att beakta regeringarnas ansträngningar i fråga om att genomföra åtgärder som gäller utbildning och vidareutbildning av samt upplysning och stöd till kvinnorna och familjerna.
I samarbete med utvecklingssektorn och den ansvarige kommissionären avser vi att redan nu öka det ekonomiska stödet till de länder som inriktar sig på att försöka utplåna denna företeelse.
Jag tror att vi av genomförandet av detta program i Etiopien kan dra tillfredsställande slutsatser i fråga om vad Europeiska unionen kan åstadkomma i samarbete med regeringarna inom ramen för utvecklingsbiståndet.
Vi anser slutligen att de icke-statliga organisationerna kan spela en pådrivande roll såväl i Europeiska unionen som i de afrikanska länderna, och de är av den anledningen både kommissionens främsta samtalspartner och främsta samarbetspartner i denna verksamhet.
