# ID: svediakorp-gov417270
# author: Bonino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 680
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Betydelsen och det utmärkande för detta modiga betänkande, jämfört med de betänkanden och dokument som ändå har varit talrika och i många fall internationella, är att det utan tveksamheter, utan hycklande eftergifter, ställer frågan om den kvinnliga könsstympningen som en fråga om frihet, värdighet och rätt, som en fråga om mänskliga rättigheter för hundratals, tusentals kvinnor världen över.
Elena Valenciano, och jag hoppas med stöd från oss alla, öppnar inte för hycklande eftergifter inför så kallad respekt för traditioner eller kulturell relativism, något som vi så ofta hör talas om.
Betänkandet låter inte det goda samvetet gå i bräschen för den goda marknaden, något som många gånger utmärkt våra ståndpunkter.
Samtidigt som hon framhåller kriminalisering och därmed möjligheten att straffbelägga, så föreslår hon en serie åtgärder som det ankommer på oss alla, de olika institutionerna - kommissionen och rådet - att verkställa.
Men det är en sak som jag skulle vilja säga till Perea, en person som jag hyser stor respekt för.
Ni har beskrivit ett typfall som inte existerar genom att motivera åsikten att vi skall vägra asylrätt med det faktum att vi skulle öppna dörren för miljontals skyddssökande kvinnor.
Kära kollega, om det funnes miljontals kvinnor och barn som visste och som kunde göra uppror, som kunde finna de resurser som krävs för att fly från familjens, samhällets, männens kontroll, så skulle detta problem redan vara löst.
Problemet existerar med andra ord inte.
Dessvärre finns det i dag inte hundratals eller tusentals eller miljontals barn och kvinnor som har möjligheten att göra uppror, som har de resurser som krävs, som kan gå och knacka på dörren till en ambassad för att begära asyl.
Vi befinner oss i en situation där de som har denna möjlighet är mycket få, verkligen mycket få, och åsikten att vi också skulle stänga dörren för dessa få - jag ber er att ännu en gång fundera på detta - är inte ansvarsfull, är inte seriös.
Detta skulle föra oss tillbaka till gratispredikningarna, till den goda marknadens goda samvete, till att undvika att ta det ansvar som vi är skyldiga att ta, som detta liberala, civila, demokratiska Europa som ser till allas lika rättigheter är skyldigt att ta.
Det är detta vi vill få sagt - anser jag - med vårt betänkande i morgon.
Vi vill säga att vi står för en värld där människor behandlas som likvärda.
Jag är övertygad om att om denna form av stympning, som är så grym, skulle utföras på våra manliga kolleger, så skulle problemet redan ha lösts för evigheter sedan.
Men problemet är att detta ännu inte är tingens ordning och det ankommer på oss, på denna institution, att föregå med gott exempel.
En sista punkt, och jag riktar mig framför allt till de kolleger som ingår i utskottet för utveckling och samarbete.
I dag skall jag träffa generalsekreteraren för AVS, ambassadör Goulongana, som har förklarat sig beredd att ta upp denna fråga vid nästa sammanträde med den gemensamma församlingen AVS-EU som skall äga rum i Bryssel i slutet av oktober.
Jag vet att dagordningen är pressad, jag vet att det kanske är för sent, men det kommer i alla fall att bli en viktig politisk händelse som kan leda till att flexibiliteten inte hamnar i konflikt med stelbenta konservativa värderingar!
Det skulle dessutom kunna bli en skillnad som vi kan utnyttja!
Jag hoppas att efter godkännandet i denna kammare så kommer den gemensamma församlingen AVS-EU att godkänna denna vår ståndpunkt.
Kära kolleger, låt mig påminna alla er som tvivlar om att de är mycket få, verkligen mycket få, de kvinnor som har möjligheten, modet och även lyckan att kunna göra uppror.
(Applåder)
