# ID: svediakorp-gov417262
# author: Valenciano Martínez-Orozco (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 669
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman, ärade kolleger, ärade kommissionärer!
Det finns 130 miljoner kvinnor i världen som har utsatts för könsstympning.
Två miljoner flickor utsätts för detta fruktansvärda bruk varje år.
I dag måste parlamentet fungera som dessa kvinnors och flickors röst och ropa ut den situation som miljoner kvinnor utstår.
Vårt mål har varit att uppnå enighet mellan alla de politiska grupperna när vi utarbetade detta betänkande.
Vi har kunnat räkna med utlåtanden från experter, berörda regeringar och icke-statliga organisationer.
Vårt enda mål är att övertyga de grupper som tillämpar kvinnlig könsstympning att det är nödvändigt att detta bruk upphör.
Sedvänjan att skära bort hela eller delar av kvinnornas könsorgan har sina rötter i en radikalt orättvis uppfattning av kvinnornas roll i ett samhälle, vilken går ut på att betrakta kvinnorna som underlägsna medborgare, att kontrollen av kvinnorna ligger i händerna på dem som bestämmer, vilka i de flesta fall är män.
Försvaret av dessa traditioner har för oss en självklar gräns.
Gränsen är värnandet om de mänskliga rättigheterna.
Det finns ingen tradition som rättfärdigar att kvinnor stympas allvarligt och oåterkalleligt för resten av sina liv.
Följaktligen är det absolut grundläggande att informera, utbilda och göra kvinnorna medvetna om de konsekvenser som könsstympning får på deras liv, något som de flesta av dem inte vet om.
De kommer att utsättas för en oåterkallelig amputering, men vet inte ens vilka verkliga konsekvenser detta får.
Vi begär i vårt betänkande att kommissionen, rådet och medlemsstaterna utarbetar en övergripande strategi, som förutom straffbeläggning även skall omfatta alla områden som påverkas av denna fråga: det sociosanitära, rättsliga och det politiska området, och så vidare.
Vi fördömer kvinnlig könsstympning som ett allvarligt brott mot de mänskliga rättigheterna och med utgångspunkt i denna bedömning begär vi något som är en logisk konsekvens: att de kvinnor som vill fly från denna situation får asylrätt, så att de får möjlighet att undfly en gärning som får oåterkalleliga konsekvenser på deras liv, att de tas emot i det land där de söker asyl.
I enlighet med Genèvekonventionen och flyktingstadgan ger förföljelse på grund av kön rätt till att söka asyl.
Det finns ingen klarare förföljelse på grund av kön än denna.
Man kan överge sina politiska åsikter.
Man kan överge sina religiösa åsikter.
Men det är omöjligt att överge det kön man föds in i.
Därför är kvinnlig könsstympning en brutal kränkning de grundläggande rättigheterna, och det är även grundläggande att vi ger dessa kvinnor möjligheten att uppnå flyktingstatus.
Jag anser att det direktiv om förslag till rådets direktiv om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja eller återkalla flyktingstatus för medborgare från tredjeland som kommissionen lade fram i dagarna går i den riktningen och detta kommer att bli mycket viktigt.
För oss handlar det om en principfråga och vi kan inte avstå från detta krav.
I betänkandet begär vi även att man främjar yttre stöd för de afrikanska länder som har antagit lagstiftande och administrativa åtgärder som förbjuder och bestraffar detta bruk.
Vi inbjuder även Europeiska kommissionen att ha ett nära samarbete med de icke-statliga organisationerna, vilka gör en enorm ansträngning på det här området, oftast med mycket få resurser.
Vi begär också att klausulen om mänskliga rättigheter utnyttjas i syfte att göra kampen mot kvinnlig könsstympning till en prioriterad fråga i förbindelserna med tredjeländer, särskilt med de länder som har nära förbindelser med Europeiska unionen inom ramen för Cotonouavtalet.
Ärade kolleger, många kvinnor, tusentals afrikanska kvinnor väntar på vad vi har att säga i den här frågan.
Det är ett problem som berör oss alla, eftersom det är ett problem som är förbundet med de grundläggande mänskliga rättigheterna.
Dessa kvinnor väntar och vi är skyldiga att ge dem ett snabbt svar.
